I veckan förändrades livet för en av Luleås kommunpolitiker.
Mitt under kommunfullmäktige i måndags kallades han till ett personligt möte med kommunens säkerhetschef.
Det hade nämligen kommit ett mordhot.
Ännu ett.
Det är dags att vi öppet börjar prata om denna flodvåg av otäcka hot mot våra folkvalda och mot personer som arbetar med integrationsfrågor.
Visst, vill vi göra det väldigt enkelt för oss kan vi säga att det är en knäppgök i farten och att vi inte ska lägga någon större vikt vid det.
Men så finns det en verklighet också. Vi har ett samhälle där tonen hela tiden skärps, där gränser flyttas fram, där kommentarfälten på tidnigarnas webbar dränks med rent äckligt rasistiska kommentarer, där hetsen mot invandrare och flyktingar ökar, där Jimmie Åkesson står i TV och pratar om att Sverigedemokraterna ska bli ett stort stadsbärande parti och där en politiker i Luleå mår så dåligt att han har sjukskrivit sig.
För så ser sanningen ut. Luleåpolitikern ryckte inte på axlarna. Han blev bedrövad och kan inte komma ifrån tanken att någon eller några där ute vill se honom död.
Han har dock tillsammans med sitt parti tagit beslutet att ligga lågt och förbli anonym. Jag kan till viss del förstå det. Det är inte roligt att blotta sin ångest och sin smärta och jag kan även tänka att man resonerar som så att man inte vill ge den person eller grupp som ligger bakom hotet onödig publicitet.
Samtidigt: det här har gått så långt att vi måste lyfta frågan och våga prata öppet om det.
Det här hotet går det inte att se som en enskild isolerad händelse.
Jag skrev "flodvåg" tidigare och det är faktiskt precis vad det handlar om. För bara någon vecka sedan blev Piteås kommunalråd Peter Roslund och Helena Stenberg fått i det närmaste identiska hot.
Ingen text. Inget skrivet budksap. Bara urklippta bilder på jaktgevär, kikarsikten och ammunition.
Liknande brev har även skickats till minst tre anställda inom flyktingsamordningen i Piteå, till chefen för Migrationsverket i Boden och till en person vid studieförbundet Sensus.
Där har ni en bild av Sverige i dag, 2012. Rasismen, den verkliga och råa, är tillbaka och politiker hotas till livet.
Vi måste reagera med avsky. Det får aldrig bli vardag och normaltillstånd att våra folkvalda hotas i sin utövning. Det är en attack direkt mot demokratin.
Jag utgår ifrån att Säkerhetspolisen är inkopplad på den senaste tidens hot.
Det är nämligen Säpos viktigaste uppgift - att skydda denna demokrati från de mörka krafter som vill terrorisera den.
Att hoten inte är helt enkla att gå till botten med förstår jag mycket väl, men det är viktigt att man gör det absolut yttersta.