Hemma i vÄrt kök har vi en hyfsat ny induktionshÀll som tyvÀrr Àr besatt av en sex tusen Är gammal etruskisk hÀrskardemon, alternativt ett litet barn med lÄgt blodsocker. Jag förstÄr tanken med induktionshÀllar. I teorin Àr den god. Vi pratar om en vÀrmekÀlla som Àr lÀtt att kontrollera, det gÄr att höja och sÀnka temperaturen pÄ vÀldigt kort tid och fÄ en vÀldigt direkt Äterkoppling mot det du lagar. Men ju mer jag funderar pÄ det borde nog trots allt mÀnniskan som uppfann den sÀttas i stupstock pÄ Köpmantorget sÄ att LuleÄ kommuninvÄnare kunde gÄ förbi och kasta buckliga stekpannor pÄ hen.
JâAccuse: RĂ„kar du stĂ€lla kastrullen lite fel piper den som om du snĂ€rtat till den med en fuktig kökshandduk, trycker du lite för snabbt eller hĂ„rt pĂ„ knapparna (vi lĂ€r Ă„terkomma till knapparna, eller âknapparnaâ) sĂ„ gĂ„r den in i nĂ„got slags lĂ„st lĂ€ge och sĂ„ ska du leta reda pĂ„ bruksanvisningen och ringa ett tyskt telefonnummer och trestegsvidimera att det faktiskt Ă€r du med bank-ID, din mors efternamn och en personlig pin-kod innan du fĂ„r reda pĂ„ hur man lĂ„ser upp den förbannade hĂ€llen sĂ„ att du kan fortsĂ€tta koka din potatis.
JâAccuse: Magnetismen som alstrar vĂ€rmen i pannan Ă€r egentligen för stark för att anvĂ€ndas vid stekning. SĂ€tter du pĂ„ plattan pĂ„ max â instinktivt vill man ha sĂ„ mycket vĂ€rme sĂ„ snabbt som möjligt vid stekning â kommer din stekpanna ofelbart att knycklas ihop av krafterna i spisen. NĂ€, du ska istĂ€llet mysa igĂ„ng plattan pĂ„ tian. NĂ€r den sĂ„ smĂ„ningom blivit tillrĂ€ckligt varm kan du börja anvĂ€nda den.
JâAccuse: NĂ€r man steker saker gör man det i fett. Oavsett om vi pratar olja, smör eller ister kommer det att skvĂ€tta. Det tĂ„l inte induktionshĂ€llen. Att försöka slĂ„ pĂ„ ytterligare en platta â eller för den delen att sĂ€nka den du redan steker pĂ„ â Ă€r en resa ner i helvetets sjĂ€tte krets dĂ€r elektriska varningssignaler plĂ„gar idiotiska konsumenter med högfrekventa protestljud till tinnitus och vansinne. Att hantera en induktionshĂ€ll med flottiga eller blöta fingrar Ă€r som att försöka manövrera en surfplatta med lovikkavantar pĂ„ hĂ€nderna â i stort sett omöjligt. Vad fĂ„r man ofelbart vid matlagning? Just det, blöta och flottiga fingrar.
Jag har alltid hĂ€vdat att det gĂ„r att laga mat, bra mat, med precis vilka verktyg som helst. Det spelar ingen roll om du har gasol, el, glödande kol eller induktion â sĂ„ lĂ€nge du vet hur din vĂ€rmekĂ€lla fungerar klarar du resten. Men jag kan inte komma ifrĂ„n kĂ€nslan av att det mĂ„ste gĂ„ att hitta en bĂ€ttre lösning Ă€n de redan existerande.
Elspisen har fantastisk vÀrme, jag Àlskar de klassiska gamla vreden samt uppskattar retrokÀnsla och tyngd men det tar ju en halvtimme att elda igÄng den till nÄgot som liknar vÀrme. NÀr du vÀl nÄtt dit tar det lika lÄng tid att fÄ ner den igen. Dessutom tittar försÀljaren konstigt pÄ dig om du frÄgar efter en vanlig gammal hederlig elspis. Jag har testat.
Gasolspisen Àr ett precisionsverktyg, reaktiv och anvÀndarvÀnlig, oöm utan att inbjuda till misshandel och dessutom med det ytterst Manliga⹠attributet öppen lÄga. Att rengöra en gasolspis efter genomförd matlagning Àr dock en process fullt jÀmförbar med det kompletta smörjschemat till min David Brown frÄn -67. Jag har inte tid, jag har grisar att ta hand om.
Kvar finns, tyvÀrr, bara den dÀr förbannade induktionshÀllen, pipande som en kattstressad rÄtta, med alla sina behov och krumbukter. Det hÀr Àr ju för fan framtiden, vi borde ha kommit lÀngre, mÀnskligheten ska kunna bÀttre Àn sÄ hÀr.
NÄgon mÄste kunna uppfinna en bÀttre lösning. SnÀlla?
Fram till dess hittar ni mig vid grillen.