Liberalernas partiledare Jan Björklund twittrade direkt från verkligheten. Hans inlägg började spridas och nådde till sist även mina ögon.
Min första reaktion var faktiskt ett gott skratt. Det rådde verkligen inte någon brist på komik i det fångade ögonblicket.
”Luleå i dag. Besök hos polisen med rundvandring i Porsön, stadsdel med hög kriminalitet och utanförskap”, skrev partiledaren. Bilden visade hur han med mycket allvarlig min vågade trotsa faran. Flankerad av poliser vandrade han rakt mot det som för den stora läsarskaran utanför Luleå måste ha framstått som rena krigszonen (poliserna såg dock måttligt bekymrade ut).
Bilden fick mig att tänka på när George W Bush eller någon annan amerikansk president tar på sig hjälm och flygarjacka och besöker ett hangarfartyg någonstans i världen. Känslan var smått absurd och man hade kunnat avfärda det så. Med ett skratt. Och sedan gå vidare.
Men skrattet kändes snabbt olustigt och förvandlades faktiskt till en ilska. Jag ska försöka förklara varför.
Visst, det störde mig att se hur ett politiskt högdjur felaktigt svartmålade min stad. Björklund målade upp en bild av Luleå och ett populärt bostadsområde som absolut inte stämmer.
Porsön har haft vissa problem – men polisen gick snabbt ut och förklarade att det som drabbat området den senaste tiden var ett fåtal unga, arga män och att man har full kontroll över den situationen.
Inlägget möttes också av en flod av upprörda svar från porsöbor som i princip undrade om Björklund var riktigt klok.
Men min ilska, eller snarast besvikelse, beror på något djupare än lokalpatriotism.
Den politiska debatten i Sverige är i dag så genomsyrad av populism och förenklingar och allt fler partier har försökt kopiera SD:s framgångsrecept att spela på folks rädslor.
Det är djupt sorgligt.
För inte så länge sedan skrev jag faktiskt en krönika om just faran med en rädd befolkning. Jag tycker att alla seriösa politiker har ett stort ansvar där: att nyansera, förklara och att inte överdriva. Beskriv gärna problem – men överdriv inte och förvanska inte fakta.
De mörka krafterna som vill ställa folk mot varandra och utmåla Sverige som ett land som är på väg att gå under behöver absolut ingen draghjälp.
För mig har Liberalerna varit att lita på där. Därav min stora besvikelse. Vi har ett valår som stundar och Björklunds twitterinlägg bådar inte gott för vad som komma skall.
Det krävs ingen djupare analys för att förstå vad han ville förmedla med det. Och om Björklund är beredd att utmåla Porsön som någon slags ”no go-zon” så lär han inte sky några medel för att haka på tåget att skrämma upp oss fram till valet.
Liberalernas opinionssiffror är usla och jag förstår att pressen på Björklund är stor, men att han var så desperat att han inte drog sig för att svartmåla en stadsdel i Luleå med rena Jimmie Åkesson-retoriken var sorgligt att se.