Tillåt mig att gissa.
Du har en son i tonåren, kanske lite äldre, som fortfarande bor hemma.
Han sover bort hela dagarna, är vaken om nätterna, sitter inlåst på sitt rum för det mesta och lägger sig ungefär samtidigt som du slår igång kaffebryggaren om morgnarna.
Du sliter 08:00-17:00 varenda dag för att grabben ska få mat på bordet, tak över huvudet och presenter på julafton. Du är kort och gott en bra förälder.
Och det du får tillbaka är en bortskämd snorunge som pissar bort var eviga natt med att spela tv- och datorspel. Han är vad man skulle kunna kalla en ”gamer”.
Du förtjänar inte det här. Du är orolig. Du är förbannad. Och du vet inte vad du ska göra med ditt asociala barn.
Hur blev han så här? Kan han inte göra något vettigt istället för att sitta på övervåningen och gapa i sitt headset för jämnan? Idrotta, till exempel. Eller umgås med riktiga kompisar – i verkligheten. Eller varför inte spela i ett band?
Ta ett djupt andetag, sänk axlarna och känn hur trycket över ditt bröst lättar. För du ska nu få läsa dagens största sanning. Det är inte något fel på vad din son gör nattetid. Det kan till och med direkt bidra till hans personliga utveckling.
Ja, du läste helt rätt. Att vända på dygnet och roa sig med pang-pang-spel efter midnatt låter förmodligen främmande och skadligt i dina öron. Men bara för att du inte förstår dig på det innebär det inte att det per automatik är någonting dåligt.
Sanningen är att hans nattsuddande innehåller massor av element som kräver disciplin, medvetenhet, kommunikation och grupparbete.
I en stor del av de onlinespel som existerar handlar det om att tillsammans med andra människor, som kanske sitter i en helt annan del av världen, exempelvis erövra en bas eller uppnå något form av mål.
Väldigt ofta kräver det massor av verbal kommunikation via ett headset. Många gånger på engelska med totalt okända personer. I andra fall kan det röra sig om ett kompisgäng som spelar tillsammans för umgängets skull.
För att ens kunna bli någorlunda framgångsrik inom den här världen behöver du dessutom förmodligen sitta på hyfsad kunskap inom modern teknik. Kompetens som vilken arbetsplats som helst med en medelålder på över 40 skriker efter.
Hur många andra fritidssysslor utvecklar människor inom teamwork, engelska, tekniskt kunnande, sammanflätar vitt skilda kulturer och anses, trots allt det, vara slöseri med tid? Väldigt få, skulle jag säga.
Och faktum är att det dessutom är ett potentiellt heltidsjobb för den som verkligen lyckas. Men precis som inom exempelvis sportens eller kulturens värld är det förstås bara en liten skara människor som når hela vägen fram. Resten av dem har dock garanterat skaffat sig minnen och kunskap för livet samt vänner bosatta över hela jordklotet.
I min bok finns det i princip INGENTING som säger att 16 timmar hockeyträning per vecka skulle vara någonting mycket bättre än att tillbringa den motsvarande mängden tid med att lira onlinespelet League of Legends.
Det enda som talar för sporten är den fysiska träning som det innebär. Men å andra sidan är den virtuella världen en väldigt inkluderande tillvaro vilket inte alltid speglar verkligheten i ett omklädningsrum. Du bedöms inte efter hur du ser ut, om du i allmänhetens ögon anses vara cool eller huruvida du bär märkeskläder eller inte.
Alla som har tillgång till internet och en fungerande dator får vara med.
Så tänk två gånger innan du rycker ut nätverkssladden ur väggen för att ditt barn ”bara ska spela klart den här matchen” när middagen står serverad på matbordet.
Det är inte ”bara ett spel”. Det kan faktiskt vara hela någons underbara värld.
Respektera det.