Sverige har ingen officiell nationalrätt. Men surströmming, smörgåsbord, köttbullar och kebabpizza skulle alla helt klart kunna kvala in som en. Nyligen utsåg Morgonpasset i P3 sill och potatis till Sveriges inofficiella maträtt. Inte helt tokigt. En hyffsat värdig vinnare.
Men en rätt är enligt mig mer svensk än någon annan, nämligen taco.
– Hörru! Det är ju en mexikansk rätt, kanske du nu utbrister. Men den taco vi äter här är unik. Det är en försvenskning av den som äts i Texas. Spiskummin som är i kryddmixen till köttfärsen är en krydda som vanligtvis förekommer i mellanöstern. Ost som tillbehör är ett amerikanskt påfund och banan, oliver, ananas och annat som kan förekomma i svenskens taco, skulle nog ingen annan levande varelse få för sig att använda sig av.
I dag svämmar tacohyllorna i livsmedelsbutikerna över av alla möjliga såser och tillbehör. Chipotle, rökt chili, är nu nästan lika vanlig som morötter i svenska kylskåp.
Taco äts under närmast rituella former. Ofta är det på fredagar - i vissa hushåll varje fredag. Många använder alltid exakt samma tillbehör i en förutbestämd ordning. Maten kan få den mest högljudda av familjer att för en stund försättas i total tystnad. Den kan även förvandla det mest renliga och lågmälda hushållet till en svinstia.
Alla gillar taco. Det är demokratisk mat. Om ett hushåll har olika toleransnivåer vad gäller hetta, kan olika starka såser undvika en konflikt. Den som gillar när det bränner får helt enkelt sleva på hur mycket tabasco hen önskar. Om någon i tacosällskapet är frukterian kan den ösa mango i en urgröpt avokado. Allt löser sig när det gäller taco!
Nyttigt är det också. Barn som det i andra fall kan vara svårt att få i grönsaker, mumsar mer än gärna i sig allehanda nyttigheter när det vankas taco. Om någon helst undviker att vara hälsosam kan det enkelt avvärjas med två kilo mejeriprodukter. Eller sådan där ”cheddar-dip” som innehåller så lite ost att den inte ens får kallas för ost. Den är nog spetsad med diverse kemiska trevligheter.
En vattendelare när det gäller denna okrönta nationalrätt är koriander. Personligen avgudar jag kryddväxten. En salsa utan koriander – är inte salsa. Vissa hävdar att de har något slags genfel som gör att koriander i deras mun smakar diskmedel. Jag skulle nog hävda att dessa personer snarare lider av ett hjärnfel. När de där söta tomaterna tillsammans med lite lök, beblandar sig med den röda chilins sting och sötma från en riktigt färsk härlig lime, är det som ett party i munnen. Om du då lägger till koriander i ekvationen så får du en gastronomisk orgasm. Den som motsätter sig en sådan utomvärldslig upplevelse kan inte riktigt vara klok.
När vi nu ändå är inne på salsa kan jag varmt rekommendera att du köper dig en färsk och fin mango. Låt den där exotiska frukten bekanta sig med en habanero. Tro mig, de två rackarna trivs ihop. Kläm en liten lime över och strö över det du har kvar av din koriander så ska du få känna på en äkta smaksensation.
Det är på tiden att Sverige får sig en officiell nationalrätt. Och för att ingen ska bli kränkt och alla få som de vill, är det självklart taco som ska koras till vinnare. Med eller utan koriander.
Nu blev jag hungrig. Förra helgen åt jag fem tacos. I kväll blir det nog sju.