Visst minns ni väl att vi bara har två månader kvar? Enligt Mayakalendern går jorden under den 2 december 2012. Shit! Vi som just köpt hus och allt.
Men med lite tur överlever man och har en härlig postapokalyptisk framtid att se fram emot. Jordens undergång förutspås lite då och då av sekter och andra foliehattar. De tolkar allt från heliga skrifter till planeternas positioner och hittar alltid ett smart sätt att räkna ned till den yttersta dagen. Det har ju hittills aldrig slagit in. Precis någon dag innan kommer de alltid men någon ursäkt typ: "Ja, men vi hade inte räknat med att den Mesopotamiska kalendern räknade med 13 månader vart tredje år. Men 2015! Då smäller det!" Och så fortsätter det.
Katastrofer i all ära. Men det är ändå livet efter, den så kallade postapokalypsen, som är behållningen. Trots att vi verkligen har haft vår beskärda del av filmer och böcker om livet efter verkar temat vara hetare än någonsin. I veckan hade The walking dead premiär på sin tredje säsong. Den utspelar sig efter zombieapokalypsen, mitt favoritscenario. En annan postapokalyptisk dystopisk framtid är The hunger games. Vi är mitt i en filmsvit och om cirka ett år har den andra filmen premiär.
Nästa år har även Mad Max: Fury road premiär, en fjärde i franchisen. Det är såklart en prequel till Mel Gibsons genombrottsfilm Mad Max från 1979. Lyckligtvis slipper vi Mel i den här versionen. Och även dokusåporna har sina motsvarigheter. På National geografic channel kan man se realityserien Doomsday preppers. Här får vi följa några riktigt vassa(?) hjärnor när de förbereder sig för katastrofen. Må det vara supervulkaner, ekonomisk härdsmälta, kärnvapenkrig eller zombies. Skulle de råka ha rätt och bli de enda överlevande är vi rökta ändå. Den genpoolen är inget att bygga kommande generationer på.
I dokusåpan The Colony på Discovery får vi följa ett gäng frivilliga som kastas in i en postapokalyptisk värld. Tänk Robinson möter Scrapheap challenge. Skulle du vilja uppleva det själv kan du ju alltid besöka postapokalypsfestivalen Doomsday weekend i Nevada.
Om all denna fascination för överlevnad efter katastrofen speglar oss själva vet jag inte. Men i en värld där länder faktiskt går i konkurs och fler och fler nationer har kärnvapen, känns eskapismen i postapokalypsen som en terapeutisk förberedelse för vad som komma skall. Man kanske skulle ta och gräva en bunker under radhuset i alla fall. Vi flyttar in den 1 december så jag har 21 dagar på mig innan det smäller.
Några filmtips på temat:
Barn: Wall-e. Underbart om miljöapokalypsen.
Diskbänksrealism: The Road. Vidrigt och ångestfyllt om livet efter obestämd katastrof.
Arty: Delikatessen. Snyggt Franskt om matbrist och kannibalism.
Komedi: Shawn of the dead. Klassiskt zombieupplägg med brittisk humor.
+ Idag startar äntligen min favvopodcast Obiter Diktum efter ett långt sommaruppehåll.
- X Factor som jag först trodde var Fear Factor. Vilket hade varit lite sevärt i alla fall.