Liggandes halvsvettig i kökssoffan upptäckte jag det. Mellan uppdragna knän och bresande ben såg jag mitt livs första mamspread. Mannen på bilden, i jeans och avslappnad sittställning sitter i en klassisk manspread. Han breder ut sig. På soffan gjorde även jag det och kände friheten virvla inom mig. Mamman som breder ut sig och struntar i disken, skiter i städningen, släpper tankarna på var alla familjemedlemmar och räkningar är. Hon sprider ut sina lemmar för att hon kan och, framför allt, för hon behöver det.
Jag ska försöka börja gör det mer, men det kanske inte blir så offentligt såsom kvinnor i Stockholm försöker ta över sittplatserna i tunnelbanan genom att trycka undan mäns knän så att de får bredare sittyta, eller som modiga brudar på gymnasiebussar i Luleå kämpar med att få mer plats. Jag bor ju inte i Stockholm och jag åker inte buss särskilt ofta i Luleå. Jag cyklar, och där kan det blir klurigt att mamspreada, eller så kör jag bil som inte är en automat och då blir det svårt sitta och bresa. Så, det blir väl mest hemma, på jobbet och bland vänner som jag kommer börja mamspreada.
Varför? Inte är det för att visa "Jag skiter i allt" såsom det lät när jag beskrev mig själv på kökssoffan nyss, utan det är mer för att påminna mig själv om vad ett bresande kan innebära. Sprid ut knäna kvinna! Det blir ett statement, slappna av, släpp allt. Vi kvinnor har fått dubbla budskap om det där genom tiderna. Bresa inte, var pryd men var samtidigt sexigt lättillgänglig och bresa när mannen ber om det.
Att vara kvinna är inte lätt, inte man heller. Människan är komplex. Men denna krönika handlar om kvinnan och vi kvinnor behöver alla hjälpmedel för att ta oss fram. Allt för att vi ska undvika göra som våra förmödrar: backa, vika hädan, vända hem igen, struntat i att försöka få en rimlig lön på arbetsmarknaden, lagt locket på för känslor och låtit männen ta poäng på poäng.
De finns så många arenor att erövra. Vem satt förresten på en pall i köket medan de andra åt förr i tiden? Jo, pigan eller mamman, kanske gammelmor? Kvinnor som aldrig tog sig ur förklädet och definitivt aldrig, aldrig mamspreadade.
Jag tänker att den tiden bör vara över nu. Män och kvinnor ska ha exakt lika stor möjlighet breda ut sig, att vara precis så stora eller små de vill vara. Att få manspreada, mamspreada eller vad man nu vill kalla det är fritt för vem som helst att göra. Bara för att kvinnor, inte bara mammor om än ordet låter så, börjar mamspreda mera, behöver inte männen sluta göra det. Nej, men män måste i allmänhet bli mer lyhörda. Lyssna in och känn av, tar jag för mycket plats nu, eller vad? Kvinnor däremot har övat så ini bängen på det så de behöver ta för sig mer. På jobbet, på bänken, i sängen, på gymmet.
Mamman har en av de mest centrala rollerna i samhället. Hon är gestalten som i alla lägen, oavsett männen varit ute och jagat, jobbat i industrin eller stridit i krig, stått pall. Varit tillgänglig. Tröstat, hjälpt. Inte konstigt merparten av de som äter antidepressivt i Sverige i dag är kvinnor. Inte konstigt att merparten av de som är sjukskrivna för psykosociala problem är kvinnor.
Inte konstigt kvinnor rasar, faller samman. Vi borde rasa och skrika ut vår vrede! Ska försöka komma på någon smart plan när jag ligger i kökssoffan och mamspreadar.