Men sagan Northland finns inte längre, vilket givetvis är en oerhörd händelse. Bolaget gick till slut under i det priskrig som mäktiga gruvor i Australien bedrivit under hela året, ett krig som just haft som syfte att sopa marginalproducenter som Northland av banan.
Helt väntat, säger många i dag och några tycker nog att konkursen borde ha kommit tidigare.
Kanske det. Men ju mer information som läcks ut från spelet bakom kulisserna blir det allt mer tydligt att Northlands död föregicks av ett oerhört drama in i det sista.
Allt såg ut att vara i hamn. Ett konsortium, med Peab i spetsen, var redo att rädda bolaget ännu en gång och få igång gruvdriften igen, men en minut i tolv kastade Peab in handduken. Beskedet kom först via telefon och bekräftades senare via e-post.
Därmed var konkursen ett faktum.
I dag är givetvis många besvikna. Inte minst de herrar som samlar ihop sig för att hålla en presskonferens på Scandic hotell. Vd Johan Balck, styrelseordförande Olav Fjell, rekonstruktör Lars Söderqvist och informationschef Niclas Dahlström har alla gjort allt som stått i deras makt för att rädda bolaget och det inte så svårt att gissa hur de mår när de till sist tvingas ge upp.
Men ännu fler är oroliga.
För samtidigt som Northland kommer med slutliga besked väcks nya frågor. Vad händer nu? Är någon beredd att ta över driften? Hur klarar sig Pajala? Går jobben att rädda?
När jag ser Niclas Dahlström framme vid podiet tänker jag på en anekdot som han berättade för mig för ett par år sedan.
Anekdoten handlar om en händelse innan det första spadtaget ens var taget i Kaunisvaara. Dahlström skjutsades runt i Pajala av dåvarande kommunalrådet Bengt Niska. Plötsligt stannade Niska bilen framför ett hus och sade med sin karaktäristiska stämma:
– Daaaahlström, så här vill vi inte att det ska bli.
Dahlström förstod ingenting. Men det visade sig att Niska hade parkerat bilen framför Pajalas tågstation. Den hade byggts under en tid av framtidstro – men det kom ingen räls.
Ni förstår säkert liknelsen. Risken finns att Niskas farhågor besannas, att gruvan i Kaunisvaara blir en ny, öde stationsbyggnad.
Men det är inte alls säkert att det behöver sluta så.
Under presskonferensen slår det mig att det är två förkortningar som alla egentligen vill prata om – men som av olika anledningar inte kan eller får nämnas.
Den ena är Peab – företaget som till sist sänkte Northland.
Den andra är LKAB – företaget som alla ser som den logiska frälsaren.
Det finns en stor förhoppning om att LKAB nu kan kliva in och köpa upp konkursboet och driva vidare gruvan utan ett skuldberg som tidigare suttit som en tjock kätting runt halsen.
Den nya konkursförvaltaren Hans Andersson var glasklar med att han helst ser att någon köper hela konkursboet. Helt enkelt för att där ligger det största värdet. I Kaunisvaara finns både en gruva och en toppmodern anläggning. Allt som saknas för en framgångsrik drift är ett annat pris på järnmalm.
Alternativet är ett skräckscenario: att ingen vill ta över och att Andersson tvingas sälja ut Northland i småstycken.
Därför blir det intressant att se vad politikerna säger. Regeringskrisen kan knappast ha kommit mer olägligt. Men staten borde känna ett ansvar att inte lämna kommunen Pajala i sticket.
Samma stat som är ägare av LKAB.
LKAB som ägare kan på kort sikt kunna tolkas som regionalpolitik – men skulle över tid kunna bli en riktigt fin affär.