Den eminente Tim Burtons version av nattens riddare slår knock på världen. Prince gör titelmusiken och överallt kan man köpa Batmanprylar. Bob Kanes maskerade detektiv blir plötsligt tillgänglig för alla. Med det menar jag att fler än vi serienördar får njuta av Gotham citys maskerade hämnare. Ganska snart kommer en uppföljare och sen två till. Karusellen är i gång. Seriernas superhjältar har intagit vita duken. Filmbolagen har hittat en oändlig källa att ösa ur. Tyvärr blir det oftast pannkaka. Vi har sett Ben Affleck dra på sig Daredevils trikåer i en fullkomlig förnedring av en annars lysande serie. För att inte tala om The League med Sean Connery. En fullständig katastrofal filmatisering av Alan Moores lysande The League of Extraordinary Gentlemen. Flopplistan kan göras hur lång som helst. Fantastiska fyran, Punisher, Ghostrider, Constantine med flera. Och så vidare. Jag ryser.
I de flesta förvandlingarna från serie till film har man tagit en populär hjälte och skrivit ett helt nytt manus. Man har låtit sig "inspirerats" av befintliga historier. Oftast blir det tråkigt och förutsägbart.
Men nu har det börjat bli ändring. Den första filmen som faktiskt var exakt som sin tryckta förlaga var Frank Millers Sin City. Plötsligt var serien som ett bildmanus till filmen. Och vilken rulle det blev. Enligt mig den absolut bästa transformationen från serie till film.
Som ni märker är serier något som jag anser vara viktigt. Jag har läst dem så länge jag kan minnas. Min kära mor köpte på sig en bunt album innan somrarnas långseglingar. På nått sätt lyckades hon hålla dem gömda för mig. Varannan dag trollade hon fram ett nytt album. Ett smart sätt att hålla en rastlös unge lugn ute på Bottenviken. På den tiden var det smurfar och Lucky Luke som gällde. Men mest var det Tintin. Denne blonde och bereste journalist måste vara en av de mest lästa serierna. Finns det över huvud taget någon nu levande människa som inte vet vem Tintin är? "Milou est le chien de Tintin" var ju för bövelen en av de första fraserna man fick lära sig på franskan i sjuan.
Och nu är det dags. Till jul får vi se Tintin, Milou och Kapten Haddock på vita duken. Peter Jackson producerar och Steve Spielberg regisserar och jag bävar. Bomber och granater! Det kan bli hur bra som helst.
Först ut är Rackham den rödes skatt. Jag kan inte tänka mig annat än att man blir trogen originalet. Blir det succé, vilket det förmodligen blir, finns en si så där 26 till album att ösa ur. Så bered er på en Tintinvåg. Vi kommer garanterat att överösas med Tintinprylar lagom till jul. Själv hoppas jag på en liten flaska Loch Lomond (Haddocks favorit whiskey) i happy mealet. Vore inte det bättre än en värdelös plastgrunka som för evigt ligger och skräpar i bilen.