Hej, vi är småbarnsföräldrar. Vi bor i högar med kläder. Vilka som är rena eller smutsiga vet vi inte. Vi har hallen full av galonbyxor och stövlar. Vi är glosögda och har påsar under ögonen. Vi vet att fredagsmys bara funkar i reklamen. Vi är vardagsrutinernas fanbärare. Unnar vi oss ett glas vin efter nattning somnar vi till Skavlans hånsmil. Vaknar förvirrade kvart över två och likt zombies hasar in i sovrummet. För att sedan väckas av små änglar några timmar senare.
Men vi har en stark allierad i kampen. En allierad som har räddat mången familj. Barn-tv i allmänhet och Bolibompa i synnerhet. Okej okej, jag vet att stillasittande ungar är ett problem idag. Under uppväxtåren tillbringar vi cirka 10 000 timmar framför tv:n. Det är nästan lika mycket tid som tillbringas i grundskolan. Kanske inte helt okej. Men visst måste det ändå ha en viss betydelse vad man tittar på? Svensk barn-tv är en institution. I alla fall public service. Även om det inte gjorts undersökningar på Fem myror är fler än fyra elefanter och dess påverkan på barns läs- och skrivkunskaper, vet jag flera lärare på 70-talet som hävdar att de ökade under åren Magnus, Brasse och Eva sjöng bokstavssånger i rutan.
Dagens barnprogram är en symfoni i politisk korrekthet, på ett bra sätt. Programledare med olika etnisk bakgrund. Jämställdhet mellan könen. Alla lika, alla olika. Att sätta ungarna framför tv:n är alltid förknippat med ett uns av skuld. Men för att undvika att rosta frukostbrödet på badkarskanten eller varmköra bilen in i garaget med rutorna nere, är en snutt Dinosaurietåg i arla morgonstund en livräddare. Problemet är att sätta gränser. Men gränssättande ingår liksom ändå i hela uppfostringsgrejen. Oavsett om det gäller lek med kottar eller pyssel med Philofix på Barnkanalen.
Så därför kamrater i småbarnskoman, skaka av er skuldens mantel. Acceptera barnprogrammen som din vän i nöden. Ta din partner eller dig själv i handen. Smyg iväg och ta en dusch när ungarna sitter förundrade och tittar på Fåret Shaun. Bolibompasex är en väl vedertagen metod för att sänka stressnivån och öka harmonin i en hektisk vardag. Den enda nackdelen torde väl vara att det i vissa fall - på gott och ont - kan öka antalet familjemedlemmar.