Vissa ändringar tycker jag är svårare än andra. Ordet grym har jag hemskt svårt för. ”Du är grym!” utbrister folk i dag och menar då att personen är riktigt bra. Jag föredrar fantastisk. Kalla mig gammelmodig men grym ska användas i grymma situationer. Alltså i lägen som är negativa.
”Fatta fett!” däremot är ett uttryck jag har lättare för. Det kan hojtas ut i positiv förvåning över något, att du blir imponerad. Istället för att allt ska vara gulligt och sött kan det gärna få vara fett för mig. För sött är ju egentligen inte bra för oss. Fett sägs i flertalet aktuella forskningsrön vara bättre för kroppen än sött. Problemet är att vi laddat ordet negativt. Just det har gjort att hela hälsomedvetenheten blivit skev. Hade vi inte trott att det är sötman i livet som är det goda så hade vi kunnat förstå långt tidigare att socker är grymt. Och då menar jag på ett negativt sätt.
Jag kan sakna upplevelserna det gav rent språkligt att leva med en tvååring. Eller som hon sa, hon var ”krå år, bodde i Fverje och pratade fenska”. Sådant underhållande språk skulle man ju vilja uppleva många, många dagar till i livet. Just då tyckte jag hon talade fantastiskt bra, och nu när jag tittar tillbaka känner jag att jag saknar de där orden som var så rätt men ändå så härligt fel.
Språket är som sagt alltid i förändring och i små barn händer det något nytt hela tiden. Just nu är hon, som då var två men nu är sju, helt inne i att prata engelska. Oändliga är timmarna hon spenderar framför spegeln, sjungandes den ena bättre engelska dängan efter den andra. Totalt omöjliga att förstå innebörden av men formidabla att uppleva. Jag gör det dock på håll. Tjuvkikar, men framför allt tjuvlyssnar. För är det någon plats som är helig i ett hem så är det den som finns framför den sjungande spegeln. De stunder jag själv hade där i min ungdom och fortfarande kan ha än i dag är endast till för mitt eget hjärtas fröjd.
Det vore fruktansvärt att ertappas ståendes med låtsasmick i handen men med tvättäkta inlevelse rakt in i spegeln, sjungande bara snäppet bättre engelska än mitt barn. Jag är värdelös på det där andra språket, chansar i uttal och förstår inte ens häften av vad jag sjunger. Min dotter förstår än så länge enbart enstaka ord såsom love, thank you och God. De kan man i och för sig gå runt på rätt länge med lite mummel emellan.
Nu senast var det någon bit med ljuvliga Adele som framfördes med stor passion framför spegeln. Jag hörde det, njöt i köket. Ville inte störa. Jag minns själv när jag stod och var Chris de Burgh på 1980-talet sjungandes Lady in red. I sångens värld spelar det ingen roll om den man härmar är en Chris eller Lisa, det är bara att köra. Skönt könlöst! Så länge man har micken i hand, den som bara finns i ett låtsasland, kan inget störa.
Jag har givit mitt barn tre riktiga mickar, plus en som sitter fast i hennes piano. Det får henne att sjunga än mer inbillar jag mig. Tillgängligheten kan vara grunden till nyfikenhet. Som Pippi säger när barnen i byn ger henne en trumpet i julklapp och de frågar:
– Men pippi, kan du verkligen spela trumpet?, varpå hon svarar:
– Nej. Men nu när jag har en blir det lättare. För det är ju hemskt svårt spela trumpet utan trumpet.
Ridå. Brett leende. Den ungens förhållningssätt, nedskriven av Astrid Lindgrens kloka fingrar och sinnen, berör mig om och om igen.
Men tillbaka till mickarna. Jag har alltså sett till att det finns hyfsat riktiga sådan i vårt hem, vissa till och med med inbyggt eko. Det ni! Däremot är det ärligt talat så att det kanske inte nödvändigtvis behövs specifika grejer för att locka fram nyfikenhet i killar och tjejer. Jag tänker att aktiviteter, spännande möten, konserter, idrottsevenemang, inspirationsfilmer och annat kan vara bästa vägen att gå för att få upp ögonen för olika former av skapande och liv. Just grejer försöker jag nu begränsa i mitt och dotterns liv. Svårt är det.
Ett tips så här kring jul eller kanske framöst efteråt när vi dränks i materia är att anordna en loppis. Vi slog upp dörrarna till lägenheten en helg i oktober och körde tömning. Dottern hade pedagogiskt prismärkt och hängivit sig Handeln medan jag med lycka såg materia försvinna ut ur våra dörrar. Det gav luft, det gav liv! Tänk att när man rensar ut något kan något annat öka. Och någon annan får nytta av det du inte längre nyttjar. Sälj bort, skänk bort och försök leva på mindre så blir du rikare. Det kan vara ett ekonomiskt framgångskoncept värt att testa.
Slut på råden. Jag känner mig grym som ger er dem.