Vid årsskiftet blev barnkonventionen svensk lag, där barnets rättigheter ska tas hänsyn till ännu mer än idag. Något jag har funderat kring hur det kommer att stå sig emot den väldigt starka rätten föräldrar har till sina barn. Att oavsett vad som har hänt ha tillgång till dem.
En anledning ska vara att det handlar om barnens rätt till sina båda föräldrar. Något föräldrar alltid har möjlighet att säga ifrån sig sin skyldighet ifrån. Antingen genom att bara sticka eller det tydliga exemplet adoption.
Trots att jag mår dålig läser jag allt jag kommer över när det rör sig om barn som farit illa. Ett barn som direkt hittade in i mitt hjärta var en treårig flicka som hade smeknamnet Lilla hjärtat.
Hon hittades i början av februari hittades död i en lägenhet efter ett tips till polisen. Ett tips. Inte ett larm. Barnet hade legat död en tid och hade opiater i kroppen enligt DN. Föräldrarna häktades för grovt vållande till annans död. Pappan avled senare i häktet.
Lilla hjärtat omhändertogs redan på BB med abstinens. Föräldrarna hade en omfattande problematik där psykisk ohälsa, narkotika och brottsdomar fanns.
När hon var drygt två år gammal ville föräldrarna ha tillbaka barnet. Då skulle det bli så. Trots att socialtjänsten motsatte sig då föräldrarna inte gick med på att drogtesta sig, och fortfarande led av psykisk ohälsa.
Enligt gällande lag får ingen hänsyn tas till hur länge barn har bott med fosterfamiljen eller hur barnet skulle påverkas av en flytt.
Flickans advokat och Kammarrätten gick emot både socialnämnden och Förvaltningsrätten då de bedömde att det inte förelåg någon risk för barnets hälsa. Något som senare visade sig vara fruktansvärt fel. Men mer än så krävdes alltså inte.
För någon vecka sedan läste jag en artikel i DN om lilla hjärtat jag inte ens kunde läsa i ett svep. Fosterföräldrarna berättade om flickan, som i deras omsorg blivit en glad och trygg dotter med äldre systrar.
Trots löften om att det var ett uppväxthem plötsligt stod de inför faktumet att Lilla hjärtat över tid skulle flyttas till sina biologiska föräldrar. För att de biologiska föräldrarna ville det.
Detta trots tydliga tecken på att hon inte mådde bra. Kontakten med fosterfamiljen upphörde även helt under den korta perioden fram till Lilla hjärtats död utifrån de biologiska föräldrarnas vilja. Utan hänsyn till att fosterfamiljen varit flickans enda trygghet under den korta stunden hon haft på jorden.
Lex Bobby finns idag, där en särskild barnskyddsutredning ska genomföras om ett barn dött på grund av våld eller annat brott och barnet har varit i behov av skydd.
Utredarna ska söka efter systemfel i samhällets skyddsnät och syftet är att lägga fram konkreta förslag på åtgärder som kan förebygga att barn far illa.
En digital namninsamling startades efter Lilla hjärtats död för en Lex Esmeralda har startats där kravet är en lagändring där barns rätt till omvårdnad och välmående måste väga mer än föräldrarnas rätt till barnen. Drygt 151 000 personer har skrivit under.
Ledande politiker har uttryckt stöd för att lagen måste ändras. Nu har vi hört snacket. Det är dags för verkstad.