Saxofonpolaren har precis som jag läsning och skrivande som huvudsyssla, men där jag själv vilat i tron att de aktiviteterna räcker för att vara en komplett människa kommer han alltså släpande med ett blåsinstrument. Vi andra börjar genast inventera våra liv i jakt på potentiella hobbyer. Någon försöker med litteratur, men efter flera års heltidsstudier av just det kan det nog inte längre räknas som enbart ett fritidsintresse. Jakten på en egen saxofon går vidare.
För mig föreslår vännerna ”gymnastik” – eftersom jag aldrig håller klaffen om det – men visst känns väl en regelrätt hobby som något du själv utövar, något som på ett eller annat vis sätter de egna händerna i arbete? Jag ligger ju bara på rygg i sängen med datorn på magen och glor. Hur hög puls jag än får av att se underroterade landningar och vingel på bommen går det knappast att likställa med att själv volta runt.
En i sällskapet föreslår att hobbyn måste vara något du aktivt lär dig om eller försöker bli bättre på. Att gå ut och springa ett par gånger i veckan är inte en hobby, men att gå ut och springa ett par gånger i veckan och däremellan läsa på om det perfekta löpsteget: hobby. För andra i gänget är det lättare. Den som börjat sticka kläder till sin unge, den som bakar surdegsbröd, den som brygger öl, den som virkar balaklavor och broderar jackor: hobbyister hela bunten. Och paret med odlingslotten – solklara hobbypersoner, med nyuppgrävda rädisor på midsommar som bevis. Vi andra: Nja. Ett par av oss har en otroligt sporadisk vinklubb, men ingen av deltagarna kan någonting och vi har varken alkoholsinne eller ekonomi till att kunna odla ett verkligt raffinerat vinintresse.
Förstås är det rätt sällan som den hobbyfria tillvaron ställer till några egentliga problem – till vardags känner jag mig sällan som något intresselöst skal av en människa bara för att jag inte, typ, har börjat klättra. Förutom när vänner kommer och stajlar med sina softa saxslingor, då. Och på dejter! De tidiga dejtingstadierna är i allra högsta grad beroende av en och annan hobby att diskutera. Det brukar vara sisådär en och en halv öl in som frågan kommer: Okej, och utanför jobbet då …? Jag slår ner blicken, fipplar med fummelfingrarna i knät. Jaa … jag läser och skriver ju … Och hon bara: Ja, eh, du har sagt det. Men mer då? Sist situationen uppstod var personen på andra sidan bordet en bridgefantast. Bridge! Tveklöst en hobby.
Jag gör ett nytt försök med litteraturen. Jag har faktiskt en liten bokcirkel – förvisso ständigt på väg att somna in, vi har inte setts sedan typ mars, men det mesta som kan cirklas borde väl kunna klassas som en hobby? Eller? Icke, meddelar Svensk ordbok, som jag sökt mig till för en handfast definition av begreppet: hobby är ”en aktiv verksamhet som man regelbundet och av renodlat intresse ägnar sig åt på fritiden, ofta med inslag av skapande (sällan t ex om läsning)”.
Jag ser ut att få fortsätta min hopplösa hobbylösa tillvaro ett tag till. Datorn på magen, gympa på skärmen, näsan i en bok. Och kanske kan jag få låna den där saxofonen någon gång i höst. För mitt dejtandes skull, om inte annat.