Vaknar upp och ser ut som en sjuk hamster runt ögonen - röd, fnasig och svullen. Rynkorna har inte slätats ut på grund av den oväntade förstorningen, utan istället lagt sig ovanpå hudögonbollarna som ett fisknät.
Och detta ska inte få en att sucka negativt - för man ska inte låta saker som utseende vara en påverkansfaktor för hur man mår. Men hur hjärnan än försöker: Kul är det inte att se ut som en svullen hamster. Och man känner sig fel- man låter utseendet bli en negativ påverkansfaktor på hur man mår- fast man borde vara en häääärlig och sund förebild som står stadigt mot det yttre skönhetstrycket och är glad oavsett om man ser ut som en svullen hamster eller inte.
Hamstereffekten: Misstänker starkt att det är den där ekologiska anti- ögonrynkcremen jag köpte på min trettiofjärde födelsedag hade en oväntad oönskad biverkning. Trots bara naturliga råvaror.
Kanske är det istället en rejäl besprutning min hud runt ögonen behöver för att stoppa den naturliga rynkprocessen?
Lurad är jag i vart fall - och det är medvetet. Såklart kan ögon-antirynkcremer inte funka rent vetenskapligt, men vad gör man inte för att i alla fall få en känsla av falsk kontroll kring det här med skönhet och åldrande. Samtidigt är det pinsamt – man har tjugofyra timmar per dygn och de timmarna borde man lägga på sådant som man kan märka upp som väsentligt istället för att skönhetsnoja sig.
Rolighetstema
Det är i vart fall nytt år och tidigare har jag varit ambitiös och haft ett tema för varje ny era. 2013 skulle bli året då jag roade mig mer än vanligt och så skedde: Kompismiddagar och biobesök och medveten prioritering kring att ha roligt. Men vad är roligt?
Det är svårare än ni anar att först identifiera vad man blir glad av. För några år sedan när barnen var pyttesmå blev jag glad över att få blunda fem minuter extra, om det så var med en blöjrumpa i ansiktet. Nu krävs det mer än fem minuters blundning och en blöjrumpa på pannan för att nå tillfredställelse. Och när man väl har kommit på vad som är kul- då kommer den svåra biten – att få in mer kuligheter i vardagen. Att inte bara tänka - utan också göra. Men hur ska man hinna kulifiera livet lite extra mellan jobb- hämta barn- laga mat- föra barn till träning - hämta barn från träning - och …..ni hänger med va?
Däremellan ska man ju träna också enligt rekommendationer och så ska man sova åtta timmar, använda tandtråd mellan tänderna, äta fem frukter om dagen och är man trendig hoppar man på 5:2 dieten. Jag var för övrigt tidig med 5:2 dieten. Så fort det blir stressigt på ett sådant där obehagligt sätt så tappar jag matlusten och går ner alla mjuka trivselkilon som har kommit under myskvällar med chips och mera chips. Det är ju pinsamt att erkänna att man känner sig tillfredställd med den effekten - för vi ska ju gilla och heja och älska oss själva oavsett hur vi ser ut och inte hålla på att värdera våra utseenden. Även är man vaknar upp en morgon och ser ut som en sjuk svullen hamster för att man valde att fullt medvetet bli lurad av en skönhetsindustri med osunda värderingar.