Åren går och vi glömmer fort. Därför är det utmärkt att reportrarna Tommy Lundqvist och Peter Johansson gjort en helt suverän rekapitulering om vad som hände i Luleå och Norrbotten under några år.
En organiserad brottslighet hade fått fäste. Hells Angels lyckades dessutom rekrytera en rad unga, kriminella, stökiga och farliga män som blint började lyda organisationen och göra vad de kunde för att vinna respekt och förhoppningsvis ett fullvärdigt medlemskap.
Man behöver inte vara psykolog för att förstå mekanismerna här. Känslan av grupptillhörighet. Fadersgestalter. Djupt mänskliga behov som tillfredsställdes. Problemet var bara att Hells Angels lockade in och styrde dessa unga män mot en värld av våld och kriminalitet.
När underorganisationen Red and White Crew slutligen startade något som snarast påminde om ett upplopp utanför Luleås populäraste nöjesetablissemang gick det inte att blunda längre. Organisationen hade växt sig stark, Luleå var under attack och för samhället återstod bara en sak: att med kraft slå tillbaka.
I min roll som krönikör bevittnade jag själv ett par rättegångar mot Hells Angels och dess anhang, bland annat den som Lundqvist och Johansson avhandlade i gårdagens reportage. Den rättegången var väldigt avslöjande. Den innehöll allvarliga utpressningsförsök och en 19-åring som fick leva med dödsskräck och skyddad identitet.
För mig var det en kuslig inblick i vad dessa personer hade sysslat med och efter den var det helt omöjligt att ha den minsta romantisk bild av vad HA egentligen var. Det var rena maffiametoderna.
Det är såklart ett hypotetiskt resonemang, men när jag läser om vad som hände för några år sedan kan jag inte låta bli att tänka på vad det hade kunnat utvecklas till om inte polisen så målmedvetet hade stört HA:s verksamhet.
Det var också en påminnelse om att ett öppet, demokratiskt samhälle alltid är sårbart för organisationer som med våld och hot vill införa parallella rättssystem.
Tack och lov lyckades polisen stävja verksamheten innan det var för sent.
”Vi ska göra det så jobbigt som möjligt att vara kriminell”, minns jag att en polischef sa och det innebar väl allt från burdusa husrannsakningar till att jävlas med dem i största allmänhet. Men också konstruktivt arbete i att stötta och uppmuntra dessa unga män till att välja en annan väg i livet.
Resultatet blev att en efter en droppade av från underorganisationen Red and White Crew. Vi började höra allt mindre av HA och i dag känns det som att det inte är någon faktor alls att tala om i Norrbotten.
Men där kan jag ha fel. Bara för att de inte hörs och syns betyder det inte per automatik att Hells Angels inte är verksamt.
Men i så fall är det på en annan nivå.
Det bör vi alla känna djup tacksamhet över.