Sedan första november har jag förmånen att jobba på Swedish Lapland Visitors Board, regionens officiella företrädare för besöksnäringen. Jag har gått dit efter att länge ha jobbat med allmänna näringslivsfrågor för alla branscher i Norrbotten. Att nu få fokusera på en enda bransch känns lika spännande som skrämmande.
När vi byter jobb så kommer kommentarerna från vår omgivning som ett brev på posten. Det mesta brukar vara glada tillrop som stärker en i sitt beslut. De som kanske tycker annorlunda är för det mesta klädsamt återhållsamma i sina kommentarer.
Detta gällde även mig denna gång. Men det som har varit intressant är hur de i min närhet valt att uttrycka sig.
”Det måste ju vara ett fantastiskt jobb för dig, du som älskar skärgården”, har det låtit. Jag har också mötts av att ”det blir väl kul, du som gillar skidåkning”. Den kanske vanligaste kommentaren har varit ”det blir väl härligt att få jobba med ditt flugfiskeintresse?”.
Vad gäller mina intressen stämmer det på pricken. Få saker ger mig lika mycket livsglädje som att styra min båt i styv kuling över Germandöfjärden. Jag älskar en bra skiddag i djup nysnö. Och mitt flugfiskeintresse har på några år gått från att vara en hobby till att nog börja klassas som en diagnos.
Men jag vill hävda att det faktiskt inte alls är därför jag har valt detta jobb.
Orsaken är istället ett annat av mina stora intressen, nämligen samhällsutvecklingen här uppe i norr och företagens betydelse för denna.
Under mina år då jag haft detta som jobb så har jag sett besöksnäringen växa på ett fantastiskt sätt. Jag har dessutom kommit till allt större insikt kring vilken nytta denna näring skapar för samhället i stort.
Besöksnäringen är oerhört viktig för oss här i Swedish Lapland och utvecklingen har bara börjat. Branschen omsätter 7,1 miljarder och sysselsätter 3600 personer. Det är en personalintensiv bransch, så ju mer vi expanderar desto fler kommer vi att sysselsätta.
Branschen anställer dessutom relativt många yngre och utlandsfödda, den är väldigt jämlik och det finaste av allt är att den växer i såväl extrem glesbygd som i mindre samhällen och i våra större städer. En ökad besöksnäring skapar också en bas för en bättre samhällsservice, den ger oss en bättre infrastruktur och den ökar vår stolthet.
Jag hade tänkt sluta ungefär här, i slutsatsen att det rationella har fått styra mitt val. Men när jag visar denna krönika för min sambo så tittar hon frågande på mig: ”Jag vet att samhällsutvecklingen är jätteviktig för dig, men visst spelar det stor roll att du ska få jobba med det som ligger dig närmast hjärtat?”
I den bästa av världar har vi nog båda rätt. Och kanske är det lika bra att låta både hjärta och hjärna styra denna typ av val.
Hur det sen går, tja det får väl framtiden utvisa.