När jag läser om sossarnas senaste utspel kommer jag faktiskt att tänka på TV-serien ”Den goda viljan” som SVT sände någon gång i början av 90-talet.
Det var ett verk av Ingmar Bergman och kunde ses som en stor försoning med hans far, som innan dess knappast hade framställts vänligt i Bergmans tidigare gärning.
Samuel Fröler och Pernilla August spelade rollerna som demonregissörens far och mor, men i ärlighetens namn minns jag inte så där jättemycket av själva serien.
Däremot minns jag en intervju med den danska skådespelaren Ghita Nörby, som hade en av birollerna. Nörby försökte hitta självaste kärnan av Bergmans TV-serie och valde att göra det med en fråga:
– Är den goda viljan god eller ond, frågade Nörby.
Det är en blytung fråga. Och när man funderar över den kommer man fram till att svaret inte alltid är givet.
Den goda viljan kan absolut vara ond.
Jag tycker till exempel att Nörbys fråga kan appliceras till mycket här i världen, inte minst på den svenska invandringspolitiken.
Vi svenskar har velat väl, vi har strävat efter godhet och på kort tid låtit många människor få chansen till ett nytt liv i Sverige – men har resultatet av denna godhet verkligen alltid varit gott?
Nu gör flera partier 180 graders svängningar i svåra tabubelagda frågor, inte minst Socialdemokraterna.
Första gången jag reagerade starkt över detta var när finansministern Magdalena Andersson talade i Riksdagen i början av månaden.
Ämnet var tiggeriet – och vår minister varnade svenskarna för att ge pengar. Vår godhet var inte så god – utan kunde rent av bidra till allvarlig brottslighet.
– Det viktigaste är naturligtvis att människor som ger till tiggare också vet att de riskerar att bidra till människohandel, sa Andersson.
Då ska vi komma ihåg att Andersson är en politiker som aldrig dolt sin avsky mot Sverigedemokraterna.
Detta är intressant. Något har absolut hänt inom regeringspartiet – vilket inte minst visar sig i de förslag som nyligen släppts.
Först gick civilminister Ardalan Shekarabi ut och sa att sossarna vill förbjuda religiösa friskolor för att de, enligt ministern, bidrar till ett segregerat Sverige.
Och nu går samma parti ut och kräver att invandrare måste lära sig svenska för att få socialbidrag. Detta har tidigare varit en fråga för Liberalerna, som då kraftigt kritiserats av just sossar.
Frågan är hur vi ska tolka dessa utspel från sossarna? Det ligger såklart nära till hans att tro att de gjort analysen att de bara kan behålla regeringsmakten om de också ger sig in i tävlingen om att vara tuffa mot invandrare.
Det är säkert en del av sanningen.
Men jag tror faktiskt att allt fler partier insett att det inte längre håller att sopa problem under mattan och låtsas att allt är rosa och vackert.
Den goda viljan är inte alltid god – inte när ”godhet” är detsamma som naivitet och kravlöshet och att förneka de problem som helt logiskt dyker upp när ett samhälle förändras.
Jag ser sossarnas förslag som tecken på att Sverige gått igenom en fas och faktiskt har mognat.
Och första steget mot en lyckad integration ligger i språket och i arbetet.