LÄS FLER KRÖNIKOR PÅ DUONOJE.SE
Ansikte efter ansikte som sveper förbi, blickarna mer eller mindre ängsliga och de korta presentationerna mer eller mindre närhetslängtande: en nattlig ensamhetsparad i min mobil.
Mitt Tinderanvändande går i cykler: några veckor eller månader swajpar jag intensivt, tar kanske till och med en öl med någon, innan jag ger upp och kryper ner i det trygga singelskapet igen. Tinder gör ihärdiga försök att tjata mig tillbaka – skickar notifikationer om att min profil dolts, att de saknar mig, att jag kommer att dö ensam och utblottad uppäten av katter.
Kanske inte det där sista förvisso, men det är andemeningen.
Och så småningom väcks suget igen. Ni vet kanske hur det är: att krogragga kan få vem som helst att tappa livslusten, och chanserna att filmiskt få ögonkontakt med sin framtida själsfrände i typ en bokhandel är obefintliga (en gång träffade jag förvisso en kille vid genusvetarhyllan i en bokaffär; vi åt middag ihop innan han visade sig vara rätt obehaglig. Att dansa vals mitt i gatan utan musik är inte lika romantiskt utanför filmens värld).
I mobilen har jag däremot tusentals potentiella förhållanden, och därför är det rätt svårt att vara förhållandefri 90-talist utan att någonsin komma i kontakt med Tinder.
Det låter ju faktiskt rätt mysigt att välja sin själsfrände från hemmets lugna vrå. Men med så många möjligheter är det lätt att bli oresonlig: Herregud, vem beskriver sig själv som ”allmänt glad och positiv”? Vem använder blinkemojin oironiskt? Vem tror att det är hett att posera framför spegeln med ett uppfällt toalettlock i bakgrunden?
Internets obegränsande valfrihet gör mig antagligen mer kräsen än jag har fog för att vara. Bara i undantagsfall skriver jag ens en rad till någon av de potentiella själsfränderna; för det mesta får matchningarna staplas på hög i mobilen som menlösa pokémon. Det kan trots allt finnas någon roligare, smartare, snyggare runt hörnet – någon som känns helt rätt från första stund. Om jag swajpar ett par-tre profiler till.
Samtidigt finns det något trösterikt i att se paraden av singlar som alla längtar tillräckligt efter sällskap för att knåpa ihop en Tinderprofil. Det är kanske särskilt välbehövligt den här tiden på året, när hela Sverige stänger in sig med tekoppar, höstgrytor och nya påkostade tv-serier. Och kanske finns Hen med stort H därute trots allt. Bara några swajpningar bort.