Och så var årets Melodifestival över. Äntligen. Jag trodde inte att jag, schlagerälskaren, skulle säga det men ärligt talat är det skönt. Det kanske är för att det börjar bli för mycket med alla dessa deltävlingar, men i år har jag suckat över mycket.
Det är inte det att jag tycker att bidragen har varit sämre än förut. Årets festival har hållit en överraskande jämn nivå. Alla har i princip varit lika bra - eller lika dåliga om man så vill. Det har inte varit några bidrag som har klassats som rena skämt i stil med Sheida och låten I mina drömmar 2007. Kommer du inte ihåg den? Var glad för det.
Men å andra sidan har det inte varit något bidrag som har stuckit ut ur mängden på ett positivt sätt heller. Jag tycker att de har varit mediokra. Det finns ingen känsla i låtarna och därför har jag inte kunnat identifiera mig med dem. Jag känner mig inte så elektrisk, jag är inte ute efter en spanjor och jag dansar inte så gärna ensam som Anniela, Babsan och Love Generation sjöng i sina låtar. De var visserligen inte i finalen och i den måste jag faktiskt ge kredd till två bidrag som i alla fall hade någon slags betydelse. Sara Vargas Spring för livet berörde många människor och personligen älskar jag Nicke Borgs Leaving home även om den inte var så underhållande att titta på.
Jag blir också less på alla dessa så kallade "skandaler" när det har skett misstag med röstningen bland annat. Tidningarna har spytt ut artiklar med rasande personer som till och med har krävt att tävlingen ska köras om. Hallå! Det är Melodifestivalen vi pratar om. Inte riksdagsvalet. Jag är förvånad över att det inte sker fler fel med tanke på hur stor produktion det är.
Det blev alltså Eric Saade med Popular som kammade hem årets final. Hur tror jag då att det går i Eurovision Song Contest? Jag har ärligt talat ingen aning. Den tävlingen har också blivit ett enda stort jippo och det kan liknas vid ett lotteri vem som vinner. Eric Saade ser bra ut, har en show som heter duga och låten är helt okej och vi får se hur långt han kommer på det. Jag är en av de där optimisterna som alltid tror att Sverige ska vinna och sedan sitter där och undrar vad det var som hände.
Herregud, jag var till och med övertygad om att Martin Stenmarck skulle vinna 2005. I år tror jag därför det värsta om Popular samtidigt som jag i smyg hoppas på det bästa.
För den delen tycker jag inte att vi ska ta Eurovision Song Contest på så stor allvar. Jag tycker att vi ska satsa på att göra en Melodifestival med bidrag som svenskarna tycker är bra och inte som vi tror att andra länder ska gilla. Europatävlingen kan vi sedan bara se som en bonus.