En kvinna går omkring och fotar Kiruna i vackert ljus. För, som hon säger, man vet inte om man får återse just det huset och den platsen igen. Nej, hon är inte old people och väntar på att döden dö - hon har drabbats av melankoli.
Kiruna står inför en gigantisk stadsomvandling - vi som bor här säger till turisterna att vi ska flytta en stad - det låter exotiskt och bra. Byggnader och bostadsområden ska rivas. Nytt ska byggas upp. Nostalgiker lär få det svårt.
Tre fjärdelar av Malmberget ska avvecklas och det pågår i detta nu. Det väcker känslor som är lika djupa som gruvan och lika mustiga som LKAB:s mångmiljardvinster.
Ingen jag mött under reportageresan som varit kritisk mot utvecklingen i Malmberget har ifrågasatt själva gruvnäringen - utan pekat på maktlösheten man som privatperson kan ha i den processen.
Varför rycker inte staten in och hjälper människor som på olika sätt känner sig klämda mellan LKAB och kommunerna? Jag pratade med näringsministerns Annie Lööfs statssekreterare Håkan Ekengren, han har släkt i Malmberget. Hans mormor bodde i punkthusen och skidturerna för Håkan Ekengren på Dundret har varit många.
Han sa att staten via Malmfältsgruppen har kommunikation med LKAB och kommunen, samt andra berörda parter. "Men, lösningen på problemen i Malmfälten som kommer i om med samhällsförändringarna löses bäst lokalt, inte i Stockholm", säger Håkan Ekengren. Han pekade på att det som sker i Kiruna och Malmberget är unikt för Sverige, och att den dramatiska förändringen för orterna måste ske med rejäla skopor sunt förnuft hos de inblandade.
"Det är viktigt att den lilla människan inte kommer i kläm mellan storheter som kommunen och LKAB", sa han.
Han har också sett den fysiska förändringen i Malmberget och kommer att besöka orten igen i mitten av november för att prata med företrädare för bland annat LKAB.
"Man måste hitta bra sätt så den enskilde medborgaren förstår och kan acceptera det här, och kan leva i en miljö med bra livskvalité. Jag uppmanar kommunerna och LKAB att ta det i beaktande", sa han.
Jag tänker att Kiruna är i påbörjad förändring. Det är nu det börjar hända. Vi Kirunabor som en gång gifte oss med Kiruna ser vår stadspartner börja byta kostym och tilltal. Vi ställs inför ett val. Ska vi förnya våra äktenskapslöften med Kiruna? Vill vi säga ja till det nya Kiruna? Eller ska vi skilja oss från staden och hitta nya marker?
Vad gäller Malmberget. Där får folket se sitt äktenskap med stora delar av Malmberget sakta upphöra och försvinna. Jag har förstått att en skilsmässa nästan alltid är svår - till en början. Relationsråd brukar alltid vara töntiga och uttjatade, så jag låter bli. Men jag hoppas i vart fall att folk har rimligt med makt att påverka sin situation i Malmberget. Och det gäller Kiruna med - för den delen.