Hemmastå var täckt av fladdrande flaggor i Luleås färger, fansen tog ton och ett guldtifo klädde läktaren. Resten av publiken hängde på och stämningen var mäktig på så många sätt och vis.
Det var även Luleås start på matchen.
Luleåspelarna tackade för stödet genom att fullständigt dominera första perioden. Efter tre minuter hade det skapat tre giftiga lägen, två av Rebecca Stenberg som öppnade matchen bäst av alla.
Men det fanns ett problem.
Ett stort sådant.
Nämligen Florence Schelling.
Gästernas målvakt stod upp likt en betongvägg när det haglade avslut från alla håll och kanter. Hon växte fram till ett spöke som blev mer och mer skrämmande ju längre matchuret tickade.
Matchen förändrades.
Det blev grinigare och inte lika välspelat, men desto mer underhållande att se. Courtney Birchard sänkte Jenni Hiirikoski med en tackling och domarna fick gå emellan spelarna på isen för att det skulle lugna ner sig. Det blev gurgel, svarta ögon, domarattacker, burop och allt sånt där som en final ska ha för att få kallas final.
Linköping satte Maria Omberg på prov och Luleåmålvakten som storspelade i den första finalmatchen visade att hon tänkte göra det igen. Hon stod för många bra ingripanden, bland annat en klassisk tv-räddning när hon räddade Nadia Mattivis slagskott med enblixtsnabb plock.
Så kom målet Luleå hade gjort sig så välförtjänta av.
Ronja Savolainen stod för en uppåkning från egen zon och fick in pucken bakom Florence Schelling samtidigt som hon flög in i målvakten. Domaren dömde bort det på en sekund, Fredrik Glader rasade och Luleå var tillbaka på ruta ett.
I början av tredje perioden delade Jennifer Wakefield ut en bentackling på Linköpings stjärna Lara Stalder och Luleåforwarden åkte ut två minuter. Samma Stalder som Fredrik Glader kallade för "filmare" inför finalserien. Men nu verkade det allvarligt. Hon vred sig av smärta och jag var säker på att hon skulle tvingas lämna isen på en bår.
Men hon reste sig ur askan och kom tillbaka.
Med 41 sekunder kvar förstörde hon Luleås guldfest när hon överlistade Omberg med ett backhandavslut.
När matchhjälten lämnade isen skrek några fans att hon var en "filmare".
Själv tog hon det med ro.
– Jag bara log, det ger mig energi. De får gärna fortsätta i morgon, sa Stalder efteråt.
Matchen hade allt och jag som många andra tvingas ställa in lördagens påskmiddag för att följa avgörandet.
Eufori eller gråtkalas?
Det beror på om Florence Schelling tänker storspela igen.