Mitt i allt detta fantastiska fanns Henke Larsson, en av killarna som jobbade på Loop i Sverige. Förutom att han var en alla tiders kamrat och rumskompis, var han en gudabenådad flugfiskare, med lax och havsöring som specialiteter.
Han presenterade sig redan under den första fiskedagen, då han, nästan obemärkt, dängde iväg flugan 25 meter i värsta stormen. När det gällde vinden var det bara att gilla läget och acceptera blåsten som en vän och inte en fiende. Stormbyarna piskade upp vattnet, vilket var en förutsättning för hugg. På blanka vatten blev havsöringarna mycket skygga.
Precis när den stora flugan hade landat kom en explosition, så kraftig att jag under någon sekund inte trodde det jag såg. En enorm fisk krokade på hoppade i flera meterhöga hopp, innan den planade ut och böjde spöet till den totala bristningsgränsen.
Fiskeguiden ville naturligtvis vara med och kom fortast möjligt till undsättning med en jättelik håv. Trots att håven var enorm räckte den nästan inte till. När Henke och guiden hade måttat fisken klargjordes vikten till cirka sju kilo. Inte särskilt stor, tyckte Henke som hade fått de som i det närmaste hade varit dubbelt så tunga. Naturligtvis fick den granna havsöringen friheten tillbaka, en del av den aktiva fiskevård som var/är nödvändig för att en schysst och lyckosam fisketurism skulle kunna erbjudas.
Senare samma afton, efter en sjusärdeles god argentinsk middag på campen, kom tröttheten. Vindpinad, mätt och nöjd med den dag som hade varit, drog vi oss tillbaka till våra rum. Henke och jag skulle kampera ihop, ett lyckat boende tillsammans med en helkul kille.
Varje afton, efter en fullödig fiskedag, ville Henke att jag skulle berätta nåt häftigt från alla mina fiskeår runt världen. Jag bestämde mig för att skildra några av de äventyr som jag hade upplevt i fjärran Alaska, för många år sedan.
Det roliga var att jag bara hann en bit in på upplevelserna innan Henke slumrade in, djupt, ljudligt men mysigt. Varje kväll samma visa och inte förrän på den sjunde dagen hann jag berätta klart hela äventyret. Förmodligen var min berättelse rena sömnpillret, men kul var det.
Det hela påminde lite om den tid då min egen grabb var liten och ville höra en godnatthistoria innan han somnade. Henke var fullvuxen men tyckte att dagarna med sagoberättaren Westrin var en av höjdpunkterna, trots tiokilosöringarna ute i älven.
Under en av dagarna blev Henke och jag ledsagade av flugfiskeguiden Diego Peralta, en av flera duktiga guider på Las Buitreras. Redan på morgonen kände vi att dagen skulle bli lyckad och att vi skulle få tampas med bamsingarna.
Peralta styrde jeepen över Pampas, en skumpig eskapad med härliga upplevelser av fårflockar, flamingos, hästar och den roliga ”strutsfågeln” nandu.
Vi stannade på en underbar fiskeplats som hette ”Becks Bank”, en liten sidoström som påminde om någon av jokkarna på Sandåslandet. På vägen dit hade vi lämnat Henke på en annan fiskeplats, några hundra meter uppströms.
Diego visade mig strömmen, gjorde några kast och förevisade mig var havsöringen eventuellt kunde stå. Precis när jag skulle börja fiska hörde vi det ekande ropet från en exalterad Henke. Guiden hoppade genast i bilen och drog till undsättning. Plötsligt var jag ensam.
Jag gjorde som Diego hade sagt, kastade två kast mot den andra sidans strand, gick ett steg, kastade två kast osv…Pang!!!
En timme senare vaknade jag på stranden av att någon tutade? Det var Diego och Henke som hade kommit tillbaka. Den fullständigt groteska havsöring som hade tagit min fluga gav mig allt och mer därtill. Fisken var cirka en meter lång och tjock som en timmerstock.
Jag har beskrivit den här händelsen i NSD för drygt ett år sedan. Diego fick se bilderna på fisken och uppskattade den till ca 23 pounds. Henke jublade, ryggdunkar och high five!!! Det blev rödvin till maten den aftonen och en sällsynt kort alaskaberättelse. Henke hade också fått en tiokilos och nu log han märkbart och snarkade samtidigt!? Det var en kul kille.