Vilken framtid ger egentligen gruvnäringen?
I kölvattnet på Northlands problem måste vi som medborgare ställa oss frågan om det är på en så konjunkturkänslig bransch som vi ska bygga vår framtid?
Den 18 juni släpptes rapporten Mineralriket – en tillväxtmotor för Norrbotten som beställts av de kommunala näringslivsbolagen i Luleå, Gällivare och Kiruna.
I rapporten påstås det att gruvnäringen kan trefaldiga produktionen på 10 år vilket skulle ge Norrbotten 50 000 jobb fram till 2025.
Samma vision, med skillnaden att den gäller hela Sverige, finns i en tidigare rapport framtagen av SveMin, branschorganisation för gruvnäringen i Sverige, med titeln Gruvbranschen – en tillväxtmotor för Sverige.
Lennart Gustavsson, ordförande i gruvbranschens intresseorganisation Georange, kommenterar gruvnäringens vision i en intervju i Sameradion:
”Min personliga bedömning är att den är överdriven. Vi kommer att basera svensk gruvindustri på effektivisering, rationalisering och automatisering. Sysselsättningseffekten blir störst i ringarna runt ekonomin, för konsultföretag i Umeå eller andra företag i Stockholm...”
Sedan 1950-talet har sysselsättningen i gruvnäringen minskat från 18 000 till knappa 6000. Produktionen har dock ökat och nu produceras volymer som för 50 år sedan var omöjliga.
Effektivisering, rationalisering och automatisering har möjliggjort detta.
I länsstyrelserapporten 41 000 anställningar till 2025 redovisas en annan bild än SveMins. Där uppskattas rekryteringsbehovet för samtliga branscher i Norrbotten till 41 000 personer fram till 2025. Det största rekryteringsbehovet finns inom vård och omsorg medan det inom gruvnäringen beräknas som mest vara 4384 personer.
Branschens vision urholkas ytterligare i en debattartikel i SvD (29/6-14) där forskare kritiserar regeringens mineralpolitik och menar att regeringen borde vara mer bekymrad över att gruvnäringen är en av de sektorer där flest jobb beräknas försvinna genom ny teknik.
75 procent av jobben rationaliseras bort eller kommer aldrig att skapas enligt stiftelsen för strategisk forskning.
I Fokus (nr. 7/2014) skildras den ökande automatiseringen och robotiseringen av gruvindustrin, bl.a. hur gruvarbetare styr en gruva från miljonstaden Perth i Australien, 150 mil från gruvan.
Företaget lokaliserade kontrollrummet dit på grund av svårigheterna att rekrytera till de avlägset belägna gruvorna. Samma teknik finns redan i Sverige och utvecklas av bland annat LTU.
Frågan är var svenska gruvarbetare kommer att sitta om några år?
Det finns därför all anledning att ifrågasätta en framtid baserad på gruvnäringens visioner, den blir troligen tämligen kort och konjunkturkänslig, åtminstone för Norrbottens del.
En långsiktigt hållbar utveckling kräver istället arbete för att öka återinvestering av vinsterna från utvinningen i gruvlänen, en skattelagstiftning som tar hänsyn till fly-in fly-out, nationell fondering för miljö och framtida generationer...
Kort sagt en socialdemokratisk fördelningspolitik.