”Bygg inte på malmen i Kiruna”, sa Maud Olofsson, när staden måste vika för gruvdriften. Problemet var att nya och gamla malmkroppar upptäcktes lite överallt, och därmed lade en död hand över nästan hela Kiruna C. Tillsammans med sin närmaste medarbetare Frank Hojem, snickrade de ihop ”mineralstrategin”, för att kunna genomföra den så kallade gruvboomen. Maud har nu en post i LKABs styrelse, Frank arbetar som informationschef åt LKAB.
Vad kan vi lokalt förvänta oss av staten och gruvbolaget som hämtat hem över 20 miljarder i vinst de senaste åren? Är det rimligt att tro att kommunerna i Malmfälten har något som helst inflytande över de processer som styr evakuering och demontering av våra samhällen? Kan inte staten och LKAB ta sitt ansvar för avvecklingen/utvecklingen av Malmfälten? Det är ju ändå de som tar hand om miljarderna som genereras lokalt.
Några förslag, om det saknas visioner för vad man ska göra med miljardvinsterna;
4 Återför en del av vinsterna lokalt.
4 Anställ entreprenörerna och deras familjer, se till så att de betalar skatt i de kommuner där de arbetar.
4 Bygg bostäder för alla - inte bara LKAB-anställda, NU!
4 Utveckla högre utbildning, kultur och fritid.
Avsaknaden av en aktiv politik från de ansvariga, som tar hand om resurserna, syns nu tydligt. Alternativet är tillfälliga gruvsamhällen, där sådana som Dragan och hans strippor står för underhållningen.
Det är dags att ta ansvar, för dem som har ansvaret.