Den 15 februari kunde vi läsa i NSD om den senaste i raden av utmärkelser till Bodens kommun för det arbete man bedrivit den senaste tiden för att landsbygden ska leva. Den här gången fick kommunen utmärkelsen ”Årets landsbygdskommun i Norrbotten 2018”. I NSDs artikel kunde vi läsa om att både Catarina Ask och kommunalrådet Claes Nordmark var glada över utmärkelsen och att arbetet för en levande landsbygd var viktig för kommunens totala attraktionskraft. Landsbygden ger möjlighet till gemenskap, livskvalité, tillväxt och arbetstillfällen, framfördes det i artikeln.
Dagen innan vi kunde läsa om detta i NSD hade kultur-, fritids- och ungdomsnämnden sitt sammanträde. På det mötet beslutade nämnden med Catarina Ask i spetsen att det ekonomiska stödet till samlingslokaler i glesbygd skulle halveras för 2019. I den ursprungliga budgeten var 893 tkr avsatt för detta ändamål, vilket alltså halverades till 450 tkr.
Vart tog ambitionen om en levande landsbygd vägen? I en av strategiska planens målsättningar slog vi, över alla partigränser fast att ”hela kommunen ska leva – stad och landsbygd ska ha likvärdiga förutsättningar för utveckling”.
Beslutet i kultur-, fritids- och ungdomsnämnden känns väl inte direkt i linje med den målsättning kommunfullmäktige uttalat.