Så har Socialdemokraterna återknutit till gammal fin utrikespolitisk tradition i och med erkännandet av Palestina som statsbildning.
Och som Amen i kyrkan gnäller och protesterar Alliansen och Sverigedemokraterna.
”Fel tidpunkt”, ”Inte lämpligt just nu” etc hörs från klagokören. Men vad är politik om inte annat än att stå för värderingar, våga visa politiskt mod och bidra med en möjlig förändring.
Israel bedriver en orättfärdig politik i sin ockupation av palestinska områden med sina bosättningar, sin apartheidliknande politik där palestinier inte ges samma rättigheter. Något måste ske i denna förlamade politiska belägenhet.
Men glöm inte hur en gång borgerligheten klagade på Socialdemokraternas erkännande av Sydafrika under apartheid, eller av stödet till Nordvietnam under de värsta amerikanska bombningarna på det tidiga 1970-talet.
Då var sossarna tidigt ute, visade politiskt mod när USA frös de diplomatiska förbindelserna. Sedan, tiotals år därefter kom de borgerliga tassande och påstod skamlöst att ”Vi erkände också”, ”vi var också emot kriget” etc. Det var så dags då. Vi känner igen mönstret.
Nej, i dag är jag stolt över att vara svensk och gläds över hur uppfriskande det är när inte alla trängs i mitten i svensk politik, utan vågar stå för sina värderingar.