Luleå har ambitioner att bli större och attraktivare för framtiden. Man har lyckats få hit intressanta etableringar och det speglar en mångfald i yrkesvalet för intresserade.
På idrottssidan så har man gjort stora investeringar och fler följer, också intressant för hugade spekulanter. Den marina miljön är näst intill unik för en stad i Sverige, men två hamnar och stort antal båtägare. Internationell flygplats standard, utskeppning av största klass med båt.
Rikt utbyte inom handeln med ett intressant handelsområde strax utanför stadens kärna. Universitet, högskola med flera andra bra utbildningar för specialister, till exempel flygtekniker. Kulturens hus som förenar alla besökare till gemensam förkovring, Norrbottens Teatern, länssjukhus med specialistvård.
Nu går man vidare med att ha ansökt och fått minoritetsstatus för finska språket, man jobbar också hårt med att stärka romernas situation i samhället och söker anslag för sådan verksamhet. Allt ser ljust ut för Luleå och dess framtid, kan man börja tro.
Men det finns ett men och det måste lösas om inte den fina fasaden ska rämna, som när man tömmer gammalt tegel ur masugnarna och få vet hur svårt det är att bygga upp en ny hållbar fasad mot varma stålbad.
Och varma stålbad kommer det att bli om inte Luleå kommun ändrar sig och säger ja till inlämnat medborgarförslag om att även ansöka om att få bli förvaltningsområde för meänkieli.
I ett framtida Luleå ska ingen lämnas utanför, inte ens de 25 000 tornedalingar som råkat bli födda med meänkieli som modersmål.
Att dra fram ohållbara genomskinliga argument som orsak för att inte redan nu göra ansökan får mig att fundera över om det är rätt person som sitter som ordförande i kommunstyrelsen? Länsstyrelsen i Stockholm är tillsynsansvarig och har utbildningar för berörda beslutsfattare, i länet i övrigt så finns det sex kommuner som kan bistå med erfarenhet och kunskap. Och det bästa av allt, Luleå behöver inte utbilda en enda anställd i språket, för det finns redan hos de anställda som jobbar i dag inom era verksamheter.
Det är dags för en pudel av kommunalrådet Yvonne Stålnacke, för som Metalls representant inom politiken så har hon de flesta tornedalingarna anställda inom sitt fackliga område.
De valde henne till politiker, ska hon göra dem besvikna?