I en intervju med Bengt Niska i NSD 2 december nämns, att ”skallmätningar och språkbad har satt djupa spår hos många”. Vem som sagt detta är oviktigt, men begreppet språkbad har blivit så populärt, att det används fel.
Språkbad är en pedagogisk teknik att göra barn tvåspråkiga genom att de med majoritetsspråket som modersmål helt undervisas i minoritetsspråket från förskolan och genom hela skolsystemet. Den kommer från Kanada, där engelsktalande barn i engelsktalande provinser undervisas på franska. I Finland finns det skolor för finsktalande barn utan finlandssvenska band, där hela undervisningen sker på svenska.
Tekniken är så effektiv, att man kan ge föräldrarna skriftliga garantier på, att deras barn kommer att bli tvåspråkiga. De blir det, ty de överger inte sitt modersmål – majoritetsspråket som de har runtom sig utanför skolan. Tekniken får däremot på inga villkor användas för att lära minoritetens barn majoritetens språk, för då överger de sitt modersmål.
Det som många i arbetsstugor och nomadskolor upplevde som negativt var alltså inte det positiva språkbadet, som inte ska nämnas i samma andetag som skallmätning. Någon kan väl hitta på ett bra ord för det negativa. Kanske språkradering eller språkförglömning?