Norrbotten har lyst illröd, när det gäller partipolitik. Socialdemokraterna har styrt kommunerna i denna landsända i årtal. Samma har gällt regionen, eller landstinget som de kallades tidigare.
Men vad har hänt med partiet, som verkar falla samman överallt? Nästan varenda kommun har stora problem inför höstens val. Luleå, Pajala, Överkalix och nu Boden.
Boden har under denna mandatperiod styrs av koalition mellan KD, MP, S, L och Sjukvårdspartiet vilket har fungerat alldeles utmärkt. I olika mätningar och enkäter bekräftas att näringslivet i Boden blomstrar, det byggs och kommer att byggas nya bostäder och inte minst ett nytt äldreboende. Som kommunalråd har Inge Andersson skickligt lett kommunen med koalitionen, Detta Kallas att samarbeta, och nu har S kommit på den lysande iden att utesluta honom ur partiet, utan att han ens fått uttala sig och ge sin syn på saken. Undra på att folk inte kommer att rösta på ett parti där allt händer bakom stängda dörrar. Där kvalité inte är den ledande stjärnan, utan vem du är kompis med, eller rättade sagt i vems knä du sitter. Till olika befattningar utnämns inte personerna som är mest lämpliga utan dom som valberedningen och på slutändan arbetarkommunens styrelse anser vara lämplig som belöning för trogen tjänst. Så som nybliven ordförande ska nog Sara Bruun inte predika hederlighet för Inge Andersson utan städa först framför socialdemokraternas egen dörr, för det behövs.
Att inte S kan sansa sig några månader innan valet utan väljer att på riks-, region- och kommunnivå klä av sig nakna och slåss sins emellan om makten, genom att göra kuppar, skita i vad väljarna tycker som i skolfrågan i Luleå, kuppen i Pajala, mm, och nu utesluta ett mycket bra fungerande kommunalråd Inge Andersson, bumerangen kommer att slå tillbaka i höstens val. Och S trillar av pinnen. Just nu serveras makten till dom borgliga partierna med silverfat för nästa mandatperiod.