Så kom mejlet från hyresgästföreningen i vanlig ordning strax före jul. Glad blir man aldrig.
En hyreshöjning på runda 200 papp varje januari känns. Och den ska normalt erläggas i december. Fröjdefull jul? Vette fanken. Nu chocken denna gång. Höjningen som begärts kommer att försvåra livet ytterligare för många.
Numera betalar folk för en fyra som för en bättre villa varje månad. Drömma om ett lån på bank till hus? Glöm det. Trots att man är kreditvärdig så tjänar man för lite.
Här är det ironiskt. En hyra på nästan 8 000 kronor ska man betala, men lån till ett hus på runda 5 000 i månaden i runda kostnader anses man inte klara av.
Jag kan bara återge mitt. Bor i en fyra med tre barn. De senaste åren har jag bott i flyttkartonger. Flyttat till billigare boenden. Tyvärr har det gått väldigt fort att komma upp i en hyra som smärtsamt gräver hål och går stick i stäv med matpriserna.
Nu har ju också försäkringskassan inte följt med i hyrorna på bostadsbidragssidan. Det finns ett tak på vad man får ha i hyra. Egentligen borde kassan sitta med i hyresförhandlingar. Deras bostadsbidrag ligger tio år efter.
Så, gott folk. Det lider mot att husera i krontält med stampat jordgolv och leva på luftsoppa och förhoppningsklimp. Fattigdomen ökar bland svenskarna. Och det är inte konstigt.