Norrbottens läns landsting har gett norrbottningarna ett stålbad. Badet består av stängning av hälsocentraler, folktandvård, OBS-platser med mera, samt att vårdande personalstyrkan ska minskas.
Är detta rätt medicin för att komma till rätta med problemen? Är det rättvist att gamla som bor långt ifrån tätorterna ska åka tiotals mil för att få träffa en doktor eller ta sina prover och få sina sår omlagda? Det är inte bara gamla, som drabbas av denna stängningshysteri. Har du ett barn i skolan eller i förskolan som behöver träffa en läkare så måste du ta ledigt en hel dag för att besöka farbror doktorn om du valt att bosätta dig utanför tätorten, alltså på landsbygden.
Det kanske finns andra sparmetoder, behöver vi ha fyra landstingsråd à cirka 80 000 kr i månaden och man borde undersöka hur många pennvässare och tjänstemän som verkligen behövs i landstingshuset, där kan man säkert spara en bra slant.
Varför slösar man pengar genom att sponsra olika bolag, eller är det möjligtvis noga uträknat. Landstinget sponsrar Norrtåg och det är bra, när man vill att patienter ska åka från till exempel Kiruna för att operera sig i Sunderbyn eller Piteå.
Men då ska man helst göra detta på sommartid, för på vintern står tågen stilla på grund av kyla. Länstrafiken blir en räddare i nöden.
Kan inte den nyopererade åka med tåget, då får man skaka i bussen i stället. BD pop kan fixa musik så man inte känner hur ont man har när man måste sitta och skaka i bussen eller i tåget på vägen hem.
Om du inte lyckas få tid hos en doktor så kan alltid IT Norrbotten se till att du träffar en doktor genom att slå på datorn och glo på den när du får instruktioner hur du gör för att ta blodtrycket med mera samtidigt som du tittar på konst som subventionerats av landstinget.
Filmpool nord kan sen göra en film om eländet och skicka den till Janne Josefsson så att han kanske kan komma och besöka NLL och ta reda på hur allt egentligen ligger till.