Under den pågående asylinvandringen till Sverige och Norrbotten, svämmar kommentarsfälten i NSD över av anonyma personer som är negativa till denna invandring.
Återkommande signaturer förfasas över att människor som lever under dödshot i sina länder söker sig till andra länder för att få en fristad för sig och sina familjer.
Sverige har ratificerat (skrivit under och godkänt) FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I artikel 14 står bland annat följande att läsa:
”Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse”.
Jag funderar hur dessa signaturer, som hyllar länder som försvårar asylinvandring och gärna ser att Sverige ansluter sig till detta brott mot FN-deklarationen, tänker.
Kontentan av deras skriverier mynnar ut i att resten av världen måste bygga ogenomträngliga murar runt de länder som inte respekterar mänskliga rättigheter och tvinga invånarna att leva kvar i förföljelse och förtryck.
Hur skall signaturerna göra den dag de anser att det inte längre går att leva kvar i ett land som uppfyller de mänskliga rättigheterna? Vart skall de då ta vägen?