Allt går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt, sjöng en gång Ulf Peder Olrog. Ett par rader det ligger mycken sanning i. Därtill fullt översättningsbar till politikens område – alldeles särskilt till Sverigedemokraterna som formligen sprutar ur sig halvsanningar eller rena lögner och pressen citerar, nickar och trycker. Så också NSD.
När Jeff Ahl (SD) för en tid sedan i NSD tillfrågades om hur han ser på den nya politiska situationen efter Decemberöverenskommelsen tar han i så han nästan spricker. ”Vi är det enda oppositionspartiet, de övriga är enfrågepartier som bara bryr sig om en enda fråga och det är migrationsfrågan.”
Då kommer reportern – fullt förståeligt – med en motfråga: Folk brukar kalla er för ett enfrågeparti, varpå Herr Ahl orerar om att SD är det enda parti som bryr sig om välfärden.
Ahl är till synes helt ovetande om att SD röstade ner en budget som la ökade resurser på välfärden, inte minst våra äldre. Och samme Ahl drar sedan till med att de andra partierna lägger ”hundra miljarder på migrationen.” Hur kan ett sådant barockt påstående få stå oemotsagt?
Minns hur årets Nobelpristagare i ekonomi, Jean Tirole, i TV:s Snillen spekulerar, sa: ”Det dyker upp främlingsfientliga partier i Europa, även här i Sverige ... och deras ekonomiska program är urusla men det förstår folk inte.”
Men Jeff Ahl maler på: ”Vi ska visa att vi är det enda oppositionspartiet i Sverige ... som driver välfärdsfrågorna.”
Jag baxnar. Och man kan givetvis skratta åt detta, vilket också flertalet gör förstås.
Man kan med fog ställa sig frågan vilken mediers roll är kring hur SD växt i storlek? Att partiet till viss del utgörs av halvfigurer och uttalade rasister, vilket medier avslöjat gång efter annan, tycks inte ha någon effekt på väljarkåren. Men att de i så hög grad får stå oemotsagda och saluföra sin propaganda om än det ena än det andra, det ställer jag mig tveksam till.
Hur kommer vi i backspegeln se på mediers roll? För det har vi ju lärt oss redan i skolan att upprepar man bara sina lögner tillräckligt många gånger riskerar de sakta att betraktas som sanningar.
Visst, nyhetssidorna ska spegla all slags politik och annat som händer i landet och i Norrbotten. På ledarsidan får det vinklade sitt spelrum. Det är på flera sätt en gammal och bra tradition. Men där etermedia i sina nyhetssändningar kommer med hårda motfrågor mot alltför vildflygande tankar – där står det på nyhetsplats i tryckta medier oftast helt oemotsagt. Är det alltid så lyckat?