När jag första gången läste om orättvisorna i lönesättningen till sjuksköterskorna undrade jag om man verkligen inte förstått att det kunde bli som nu, känsla av orättvisa. DESSUTOM tänkte jag vidare, att ”än en gång lämnas inlandet utanför, till förmån för de andra. Hela inlandsfrågan liksom sköljde över mig och jag blev jättearg trots att jag i mitt arbetsliv arbetat på kontor och inte haft eller har det minsta med sjukvårdsyrkena att göra.
Jag tycker att man snarast, snarast måste se till att alla i yrket behandlas lika.