Möjligen har västvärlden stirrat sig blind på Natos polisvälde och ser beteendet som normbildande.
I varje fall verkar det som om ryssarna är måttligt imponerade. När de nu fått en herre med skinn på näsan som ledare, tackar man och tar emot och börjar agera utrikespolitiskt.
Och västvärlden stär där undrande. Vad är rätt och vad är fel? Har demokratierna agerat på ett sätt som verkat uppbyggligt för framtiden? Är lösningen en fortsättning på Nato-taktiken? Eller ska vi återgå till ett beteende som befrämjar freden och samvaron människor emellan?
Putin kanske går att prata med, om vi bjuder till?