Jag häpnar över det obefintliga tänket hos både riksdagspolitiker och en del lokalpolitiker. Byggstarten för Norrbothniabanan är planerad till 2018 och man börjar med att förlänga banan från Umeå centrum till sopstationen i Dåvamyren, en sträcka på en mil.
1988 blev jag invald till fullmäktige i Piteå. Eftersom Skellefteå och Luleå kommun redan då hade färdiga och föreslagna dragningar för denna järnvägsbana så lämnade jag in en motion med föreslagen sträckning för Piteå. En sträckning som nära är identisk med den som nu föreslås.
När stambanan byggdes på 1800-talet och järnvägen drogs fram över prärien i USA så fanns inga vägar för transport av nödvändigt material.
Man var tvungen att transportera allt material som behövdes på redan utlagda räls och förlängde på så sätt hela tiden järnvägen.
Nu finns det något som vi kallar vägar. En stor väg heter E4. Man bygger inte som på 1800-talet längre. Man bygger naturligtvis en ny järnväg från alla håll där så är möjligt. Man startar från Luleå söderut. Från Rosvik norr och söderut. Från Norrfjärden och Piteå likadant. Och så vidare längs hela sträckan till Umeå. På så sätt färdigställs hela sträckan på ett fåtal år.
Staten kan låna pengar till noll procents ränta och man vill dessutom få igång inflationen. En järnvägsinvestering är något som skall hålla i minst hundra så det är bara att sätta igång. Att man tänker långsiktigt och bygger ett dubbelspår på en gång tvivlar jag på.
Att i cirka 40 år planera sträckningen och att börja bygget först om tre med en förlängning till en sopstation visar att det är helt fel folk som är placerade på ansvariga platser.