Svar till Tage Nilsson som den 2 maj besvarade min insändare ”Kärnkraft är aldrig säker” publicerad den 27 april i NSD.
Den fjärde generationens kärnkraftverk är enligt SSM ett samlingsnamn för fissionsreaktortyper som ligger bortom dagens teknologi och är på forskningsstadiet. De flesta är snabba reaktorer som är tekniskt mer komplicerade än lättvattenreaktorer och därför mer osäkra och troligen mycket dyrare.
Problemet med snabba reaktorer är att de förutsätter upparbetning av avfallet. Vid all kärnkraft får man ett oerhört radioaktivt avfall. Här ska avfallet användas som bränsle och upparbetningen ske nära reaktorn. En ytterst farlig process som skulle göra anläggningen mycket sårbar. Upparbetning innebär att man får plutonium i ren form. Därmed ökar risken för spridning av vapenplutonium och kärnvapen.
Fjärde generationens kärnkraftverk bygger på gamla tekniker som prövats och övergivits för länge sedan. Kylmedlet är metaller i olika former istället för vatten, till exempel toriumreaktorer utforskades efter andra världskriget men lades ner på 70-talet. Vid alla kärnkraftverk kan olykor hända och det kan bli en härdsmälta.
Nej, för att lösa den globala klimatkrisen och förebygga miljörisker måste energisystemet ställas om, från smutsig fossil energi och farlig kärnkraft till förnybar energi, och energieffektivisering genomföras överallt.
Nyligen uttalade Jonas Abrahamsson, koncernchef, Eon Sverige och Magnus Hall, VD och koncernchef, Vattenfall, i en debattartikel i DN: ”Men låt oss vara tydliga: Nya reaktorer i Sverige är en icke-fråga, överspelad av såväl teknologiutvecklingen som ekonomiska realiteter”.