Mjölken är faktiskt en ännu större del av vårt samhälle, vår miljö, vår kultur och vårt ursprung än vad Jande och Pantic (14 oktober) tycks förstå eller vilja inse.
Vårt kulturlandskaps utbredning möjliggjordes genom kons domesticering. Äng var åkers moder. Gödseln från boskapen var avgörande för hur mycket åker man kunde ta upp och bruka. Foder- och betesmarkerna var mångfalt mer vidsträckta än odlingarna.
Ängarnas och hagmarkernas mångfald av blomster, ”en vänlig grönskas rika dräkt”, har kunnat leva vidare i vårt kulturlandskap i tusentals år efter att blomstrens ursprungliga naturvårdare dött ut – megaherbivorer som mammutar, visenter och uroxar.
Mulens och liens landskap blev den nya livsmiljön för örternas mångfald, med alla fjärilar, humlor och andra småkryp som följde blomstren, och även de fåglar som hade sitt ursprung i de utdöda jättelika växtätarnas halvöppna eller öppna landskap.
Kulturlandskapets mest älskade miljöer har kommit från vår traditionella mjölkburna ekonomi. Vad är slåtterängar, hagar, älvraningar, dammängar, silängar, höhässjor, kalvkättar, hamlade träd och fäbodar?
Jo, strävan efter mjölk, fil, smör och ost. Viktiga källor för protein, energi och kalk. I förädlad form bland det mest delikata vi har, som Västerbottensost, och de ädelostar som vi lärt oss framställa.
Kött har man inte ätit dagligen historiskt. Den traditionella djurhållningen med bete och slåtter är inte orsaken till vår fossilbränsleberoende industriella tids klimatkris. Däremot är dagens överkonsumtion av kött – ofta kraftfoderbaserat kött från dieseljordbruk – en tung faktor bakom klimathotet. Vi behöver inte äta kött, det kan räcka med ett par mål i veckan.
Mjölkprodukter däremot är bra både för hälsan, det rika kulturlandskapet och en levande landsbygd.
I dag har vi förlorat mer än nittio procent av de ängs- och hagmarker som var basen för mjölkproduktionen, och som var ”åkers moder”. Det mesta av kofodret kommer från vallodlingar istället, men det är bara kornas bete som klarar att hålla liv i de ängs- och hagmarker som finns kvar. Om vi ska slå vakt om det öppna landskapets mångfald av livsformer behöver vi fortsatt livskraftig produktion av ekologisk mjölk utan kemikaliegödsel och bekämpningsmedel.
Men LRF och mejerierna behöver förstå att det är dags att ställa om till helt ekologisk mjölkproduktion. För vi behöver inte någon oekologisk mjölk i butikerna.