Vart är vi på väg? Nu barkar det....
Nationalismen kryper allt närmare. Vi har den i Norge i regeringsställning, och vi har den i Ryssland, personifierad av ”tsar” Putin.
Märkligt förresten att norrmännen, som vi vill respektera (de har ju oljan), inte tog lärdom av krigsåren då de själva blev offer för den tidens kriminella typ av nationell egoism som byggde på nazistisk grund.
Själva skryter vi med att vi lyckats hålla våra fosterländska känslor den någorlunda under uppsikt, men hotet finns. Sverige-demokraterna ska hållas tillbaka, det är de flesta med på.
Putin vill skapa nationell yra kring sina erövringar. Vi må hoppas att han möter så pass kraftfullt motstånd utifrån, att han föredrar att backa.
Den närmaste tiden kommer att ge besked på den punkten. Sannolikt dröjer Putin något med att försöka förverkliga ryssens drömmar om världsherravälde.
Därtill är han nog alltför klok - Ryssland har ’ännu inte byggt upp den maktapparat som krävs för det ändamålet.
Själva mår vinog bäst av att begrundande iaktta skeendet och nöja oss med det. Vår stormaktstid inföll på 1600-talet. Den tog i praktiken slut med Karl XII:s nederlag i Poltava 1709.
Symboliskt nog ligger Poltava i Ukraina. Låt oss inte falla i den gropen en gång till...