E4:an är en viktig livsnerv för hela övre Norrland. Som det nu är skall alla norrlänningar norr om Sundsvall genom broavgifter tvingas betala de två miljarder som den nya E4 bron vid Sundsvall kommer att kosta. Hela projektet med tillfartsvägar är kostnadsberäknat till 4,6 miljarder.
Samtidigt kommer ett internationellt gruvbolags vägbehov att bekostas av svenska folket utan kostnad för gruvbolaget. För att klara malmtransporterna från Northlands Resources i Pajala satsar staten stora pengar på förbättringar av befintlig väg och dessutom planeras en ny vägstäcka.
Enligt ett uttalande från Fredrik Reinfeldt motsarar värdet av de svenska mineraltillgångarna de norska oljetillgångarna. Fram till 1993 ägde staten alltid hälften av alla mineraler i backen, den så kallade kronoandelen. För att skapa arbetstillfällen och för att gynna den svenska gruvnäringen ändrade den borgerliga regeringen lagen så att gruvnäringen endast skulle behöva betala 0,5 promille eller en tvåtusendel av metallens värde hos den brutna malmen.
Om vi skall få ut någon vinst av våra mineraltillgångar och samhället inte skall gå med förlust måste den i dag löjligt låga mineralersättningen höjas till en mer rimlig nivå än dagens 0,5 promille.
Den globalisering som inträffat sedan 1993 tillsammans med låg mineralersättning gör att utlänska prospekteringsbolag i dag översvämmar Sverige. Deras affärsidé är att sälja gruvrättigheterna eller innehållet i den aktuella fyndigheten vidare till bäst betalande internationella gruvbolag.
Var tog svenska statens halva andel vägen? Samtidigt som prospektörerna har fri tillgång till Sveriges Geologiska Undersökningars SGU:s kartläggning av den svenska berggrunden. En mångårig kartläggning som bekostats av oss svenska skattebetalare.
Andra länder kan förutom normal företagsbeskattning även beskatta den brutna malmen med upp till 30 procent. I EU-landet Polen beskattar man förutom normal företagsbeskattning av gruvbolagen metallvärdet hos den brutna malmen med mellan 5 och 15 procent. Lägre skatt när en gruva är nyöppnad.
I Polen räknar staten med att under detta år, förutom företagsbeskattningen, få in hela 4,6-skattemiljarder omräknat till svenska kronor från landets koppar och silver gruvor.
Våra politiker som kan ha bländats av gruvbolagens fagra ord om inkomster för staten och arbetstillfällen för berörda samhällen bör betänka att ingenting hindrar att merparten av de 50 000 nya jobb som förespeglats inom gruvnäringen kommer att gå till utländska bemanningsföretag. Bemanningsföretag där de lågt betalda arbetarna skattar utomlands och de utländska koncernernas företagsbeskattning genom finurliga interndebiteringar mellan moderbolag och dotterbolag hamnar utomlands.
Det är inte för inte som exempelvis Northland Resources har sitt moderbolag i Luxemburg. Ett dotterbolag i Sverige som svarar för gruvbrytningen och ett dotterbolag i Sverige som svarar för logistiken (transporterna) vid gruvan. Interndebiteringen inom bolaget kan då anpassas så att ingen vinst uppstår i Sverige. Hela vinsten riskerar att hamna utomlands. Däremot skulle gruvbolagen inte kunna trolla bort en mineralavgift.
Norrmännen skulle aldrig skänka bort sina oljetillgångar. Vi behöver inte skänka bort våra mineraltillgångar. En mer rimlig mineralavgift än dagens mineralersättning skulle kunna fördelas mellan staten, berörda kommuner, markägarna och bidra till sådan infrastruktur som E4 bron vid Sundsvall och den infrastruktur som gruvnäringen kräver.
Gruvbolagen har råd med en mer rimlig mineralavgift i stället för dagens minimala mineralersättning. Det kan krävas miljard belopp för att starta en gruva. Men på sikt hägrar mångmiljardvinster.
Annars skulle bolagen inte satsa så stora belopp på att öppna en gruva.