I NSD 18 februari skrev jag på denna sida om Länskommunikationscentralens (LKC) flytt till Umeå:
”Låt se, om det framtida LKC klarar av att förstå var det händer, när en rökskadad gammal same ringer och med förtvivlans svaga röst säger, att det brinner i Viska. Eller någon ropar att hon håller på att gå ner sig i Alanen Muotkanriipivuomassa.”
Nu hände det alltså mitt i Kiruna, en så känd ort att det görs tevedeckare därifrån, och på LKAB, ett företag hela den svenska pressen berättar om med anledning av stadsflytten.
Ändå kände inte SOS alarm i Sundsvall till vare sig det ena eller det andra.
Min insändare i februari blev bekräftad fortare än väntat.
Man brukar förvisso säga, att vi inte kan erbjuda nysvenskarna enkla jobb, för nu för tiden finns inga enkla jobb i vårt land. Alla måste ha utbildning i bagaget.
Då menar man uppenbarligen att en person är utbildad om den kan avläsa en GPS och slå i ett sökprogram på en dator.
Att redan innan anställning känna till Sveriges städer, stora sjöar och älvar samt våra ledande exportföretag förhörs man tydligen inte på.
Att kunna tyda kartor på papper och uttala svenska, finska och samiska ortnamn är nog inte heller ett krav.
Brist på kunskap är idag en merit.