I Girjas-målet i hovrätten hävdar statens representant att de inte använder ordet ”lapp” i betydelsen ”same” utan i betydelsen ”nomad”. Jag frågar mig, varför han inte helt enkelt säger att när man citerar gamla dokument så måste man läsa det som står där. Det internationella fördraget från 1751; ”Codecill – – – Lappmännerne beträffande”, kan man ju inte bara döpa om.
Varför påstå att lapp skulle betyda nomad? Det gammelgrekiska ordet nomad är en ”person som tillhör ett boskapsskötande folk som inte är bofast” (Svensk ordbok). Det skulle stämma bra med renskötarkulturen. Men redan på Gustaf Wasas tid folkbokförde kyrkan så kallade lappar och då hade ännu inte renskötseln slagit igenom som dominerande samisk näring. De var ett fångstfolk som århundradena framöver noterades på sina ”lappskatteland” tillhöriga namngivna släkter. Som alltså skattade för markegendom.
Staten vet förstås att lapp är detsamma som same i de gamla dokumenten. År 1873 skriver Gustaf von Düben i ”Om Lappland och Lapparne”;
”Det folk, som af Svenskar kallas Lapp, Lappe, Lappar, benämnes af Norrmännen Fin, Finner”... ”folket sjelft erkänner dock icke detta namn som sitt, ja betraktar det väl ock såsom ett vedernamn. Sjelft kallar det sig Sabme, eller Same, pl. Sameh eller Samelats”
Att staten nu vill översätta lapp med nomad är ett nytt grepp, vars syfte man därför måste undra över.