Replik till Linus Sköld och Maria Stenberg i NSD 2016-02-17
Det är glädjande att både landstingsråd och riksdagsledamot har ägnat tid åt att sätta sig in i det norrbottniska kulturlivet och funnit det både vitalt och livskraftigt. Betyder det att allt är gott och väl? Länet är stort och har speciella problem och krav för ett aktivt kulturliv. Att landstinget avsätter 150 kronor per invånare är en av effekterna av dessa problem.
Att Norrbotten har fått uppräkning av statliga medel genom samverkansmodellen innebär snarast att länet har fått en utjämning gentemot andra län och regioner. Det är inte någon slags extra statlig generositet mot länet. Procenttalen ser fina ut, men börsen var i det närmaste tom.
Teaterverksamheten är det område som jag själv har mest insyn i och vill därför titta närmare på. Vid årsskiftet lämnade Norrbottensteaterns förre chef, Karin Enberg, sin post i förtid. I intervjuer gjorde hon gjorde entydigt klart att anledningen till avgången var att hon inte ville ta ansvar för en underfinansierad verksamhet. Är det tecken på en livskraftigt och vitalt kulturliv?
I en insändare i december 2015 har länets teaterföreningar kritiserat indragningen av Norrbottensteaterns länsturné under våren. I svaret från teatern har man pekat på ett sakfel i inlägget, nämligen att landstinget hade skurit ner anslaget, vilket inte stämde. Då är nästa fråga: varför har Norrbottensteatern ställt in turnén? Det vet vi inte och vill kanske heller inte veta, efter att ha läst recensionerna i både Kuriren och NSD. Livskraftigt och vitalt?
Jag tror ingen kulturverksam, vare sig professionell eller ideell, har dragit på sig någon offerkofta, eller, för den delen, vill prata om kriser om sådana inte föreligger. Och jag vill heller inte tro att avsikten med Stenbergs och Skölds inlägg har varit att stävja en fri debatt om kulturen i vårt län.
Styrelseledamot i Jokkmokks Riksteaterförening
(S)-ledamot i Kultur- och fritidsnämnden, Jokkmokk