Vissa dagar är Norrländskans innehåll ovanligt rikt.
Den 9 november säger en man, som drabbats av att hans livsverk gått upp i rök efter en brand, att han inte vet vilka rutiner han nu ska följa: ”Mycket kan man, men det här kan man fan inte”
Det är så sant. Jag har själv precis varit i samma sits och är varje dag på helspänn för att lära mig det jag inte kunnat, så att återställningen ska komma så snart som möjligt.
På sidan intill i samma nummer säger en torped, som försökt driva in en skuld: ”Jag gick fram till målsägaren och sade att han var skyldig min klient pengar. Han frågade vem, då sade jag att det skulle han skita i”.
Vad skulle torpeden själv ha frågat, om någon kommit till honom och sagt att han var skyldig någon icke namngiven person pengar? ”Vem då?”, kanske? Torpedlogik.
En insändare föreslår samma dag en höjning av rösträttsåldern till 65 år för att i framtiden slippa den sorts regeringstrassel som vi har i dag. Det tål att tänka på. Själv hade jag kunnat tänka mig en körkortsålder på 25 år för pojkar. Tänk, så många liv som då skulle räddas på vägarna.
Jaa – dagens nummer av NSD var fullt av livsvisdom. Det hade kunnat bli en veckokrönika av en Höjer av det.