Fördöm våldet mot kvinnorna

Det är allas ansvar att protestera mot våldet mot kvinnorna, anser insändarskribenten Olle Ljungbeck.

Det är allas ansvar att protestera mot våldet mot kvinnorna, anser insändarskribenten Olle Ljungbeck.

Foto: Maria Johansson

Norrbottens län2017-01-31 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om det är riktigt att våld i hemmet (som drabbar kvinnor och barn) ska avkriminaliseras i Ryssland så är det oförsvarligt. Därför är det allas skyldighet att demonstrera mot detta och en eventuellt kommande lag. Redan nu har flera svenska kvinnor (oftast) riksdagsledamöter agerat. En av dem är Birgitta Ohlsson.

Samtidigt som jag på alla sätt vill fördöma de styrande i Ryssland om lagen träder i kraft kan jag inte låta bli att känna en stark besvikelse, ja till och med en vrede över alla de svenska kvinnor, som nu demonstrerar mot Trump och Ryssland/Putin men som allt-sedan ”hedersvåld” omkring millenniumskiftet blev ett begrepp i Sverige inte åstadkommit någon som helst förändring här. I stället har hedersvåldet bara ökat i omfattning. Sålunda talas det i dag om att cirka 100 000 invandrarungdomar flickor och pojkar lever under detta förtryck.

Men samma förtryck är också en stor del av invandrarkvinnorna utsatta för. Inte nog med detta, utanhedersvåldet är nu också på väg att drabba de svenska kvinnorna på samma sätt i samhällen med manliga invandrare från muslimska länder. Sålunda är inte kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, tvångs-äktenskap, klädkoder etcetra längre okända begrepp i Sverige utan blir mer och mer förekommande. Jag nämnde att ett flertal svenska riksdagskvinnor varav en av dessa oftast är Birgitta Ohlsson som slagordsmässigt agerar mot förtryck av kvinnor. Trots att de såväl representerar regering som riksdagen har nästan inga verkningsfulla beslut eller åtgärder kommit till stånd! Varför? Vi vanliga kritiker kan i bästa fall komma till tals på tidningarnas debattsidor. Medan de som däremot har tillgång till riksdagens beslutsmakt har inte åstadkommit något som helst för att få bort hedersvåldet och göra kvinnorna fria.

I dag är hedersvåldet med andra ord mer utbrett än det någonsin har varit. Jag kan inte hjälpa det, men jag upplever att många av dessa kvinnor inte i första hand arbetar för förändring för de kuvade och förtryckta kvinnorna, utan mer är ute efter att skapa sig en egen karriär genom att skenbart med slagordens hjälp skaffa sig en politisk karriär/plattform. Kvinnors frihet och rättigheter har inte varit så hotade i Sverige på århundraden.

Trots detta vänder sig de som säger sig värna dessa rättigheter med sin agitation mot andra stater och politiker. Det är särskilt skamligt när vi dagligen ser hur ”hedersvåldet” breder ut sig här hemma. Det är skandal att detta kan ske samtidigt som landets statsminister Stefan Löfven av FN:s generalsekreterare mottagit uppdraget att leda arbetet med jämställdhet mellan kvinnor och män.