Vissa av våra politiker som strävar efter att ta över makten i Sverige tycks sakna det elementära när det gäller Moral och Etik. Blev faktiskt fundersam när jag läst på om dessa politikers aningslösa hanterande, av medborgarnas skattemedel. Vi kan väl ta Ulf Kristerssons bravader från Muffare till påtänkt statsminister efter valet?
Under Muff-tiden skrev den eminente påtänkta moderatledaren om parasiter, som föddes på 40-talet var bidragsbenägna. Vem hade han som rättesnöre på livets väg?
Han tyckte också att vår partsmodell, kunde jämföras med den rasistiska diktaturen i Sydafrika? Jag undrar vem som skolat han till sådana tankar?
Sen försökte han slå sig in i det privata näringslivet, men det gick överstyr, så han återgick till politikens värld. Där blev det en meriterad post som Finanskommunalråd i Stockholm kommun. Han hade tydligen de misslyckade försöken inom den privata sektorn, som merit att hålla i finanserna. Här blev han känd som neddragare av rang, inom det sociala.
Men samvetet satts aldrig på prov när han tillskansade sig en hyreslägenhet, som egentligen var till för hemlösa och svårt sjuka. Det gäller att ha kontakter för att skaffa sig fördelar.
Sedan började han sälja ut kommunala verksamheter, för en spottstyver åt privata intressen. Det finns flera exempel som borde gett stockholmarna mardrömmar. Men dom verkade ha sovit i sin Törnrosasömn, där nere i storstaden. Sen blev det avyttring av allmännyttiga lägenheter till privata företag, som i sin tur tjänade multum på sitt köp.
Till råga på allt hotade han att ta med alla erfarenheterna, in i moderaternas arbete. De erfarenheter han tillskansat sig under resans gång. För mig som gräsrot vore han en katastrof, med tanke på alla de lik han samlat på sig i garderoben.
Det sista med höjning av pensionsåldern till 67 år, fick ett ultimatum. Människor som inte klarar att jobba längre än till 67 år, har ett ansvar att hålla sig alert. Vad menar karln egentligen? Tänk att han har mage att kandidera till statsministerposten.