Nu har Socialdemokraterna presenterat sin syn på pensionärsskatten. Det blev en besvikelse för många äldre.
Jämställdheten på skatteområdet mellan pensionärskollektivet och löntagare har nu skjutits upp i framtiden.
Partiets förslag innebär att de sämst ställda får en skattelindring.
Det är var fjärde pensionär, 550 000 pensionärer av hela pensionärsgruppen på 2 065 000. De allra flesta får vänta tills partiets jobbmål uppfyllts. Det vill säga tidigast om sex år.
Med andra ord; det står skrivet i stjärnorna när pensionärerna blir betraktade som likvärdiga medborgare.
Trots allt vackert tal om de äldres insatser för att bygga upp landet visar nu även socialdemokratin konkret hur man betraktar pensionärskollektivet.
I likhet med de borgerliga har man inte råd att satsa på en jämlik skatt mellan medborgarna, man prioriterar andra insatser.
Är det den nya tidens syn på jämlikheten?
Att Alliansens högerpolitik skapat klyftor mellan de som jobbar och de som gått i pension är inte förvånande.
Nu står förhoppningen att en rödgrön regering med (S)-dominans skulle lägga upp en konkret plan där alla pensionärer kunde bli betraktade som likvärdiga medborgare.
Nu blir det inte så, enligt (S)-förslaget. Trots allt vackert tal står det nu skrivet i stjärnorna när detta kan ske.
Men det är egentligen inte bara pengarna det handlar om utan synen på de äldre och deras insatser för samhället under deras aktiva tid. Då man avstått löneutrymme i förhoppningen att få det tillgodo på gamla dar.
Tiderna förändras, så även hur samhällsekonomin prioriteras. Nu gäller det att satsa framåt mot nya djärva mål, på de unga de friska som ska bygga framtiden.
Vi gamla får leva vidare med specialskatten just bara därför att vi är gamla.