Under stort hemlighetsmakeri köps nu julklappar. Önskelistor med mer eller mindre realistiska önskemål. Överraskningar, sådant som barnen inte skrivit på sina listor.
Och de praktiska klapparna, kläder åt någon som inte bryr sig, böcker åt dem vi hoppas ska få ett intresse för läsning.
Den i särklass bästa julklappen mina barn fått var så hemlig att de inte ens visste att de fick den. Det var en familjeanpassad alkoholkonsumtion.
Ibland hör man att barn ska få växa upp i helnyktra hem. Det var inte en realistisk nivå hos oss.
För min del var det så att en sammanställning av frekvensen fick mig att haja till. Dricker man varje vecka blir det lätt 2-3 gånger i veckan. Även om man sköter det snyggt (oftast) betyder det att barnen exponeras 50-150 gånger per år.
Då vanans makt är stor och det förmodligen låg inom en riskzon sänkte jag frekvensen till var sjätte vecka, då jag någonstans läste att det tar fyra veckor att bryta en vana och ville ha lite marginal.
Det är väldigt knepigt att diskutera alkohol, att moralisera hjälper inte. De som är beroende kan oftast inte fixa det utan hjälp, jag kan bara uppmana att söka hjälp. Men till alla föräldrar som inte är beroende uppmanar jag att ta en funderare.
Att minska på mängd är inget jag tror på, det är frekvensen som är avgörande. Däremot leder minskad frekvens så småningom till minskad mängd per tillfälle. I dag räknar jag inte veckor, är inte i närheten av varje vecka, som jag ser som en viktig gräns.