Ledarsidan i NK (17.6) hyllar Finn Bengtsson (M) för hans mod: ”Budgeten: Dagens hjälte”. B har en gedigen utbildning = han törs törs gå mot partilinjen i decemberöverenskommelsen.
I juli 2014 skriver Bengtsson, som riksdagsledamot i Socialförsäkringsutskottet, ett debattinlägg i SvD. Han skriver bland annat ”Hela bakgrunden till reformen var att Sverige i början av 2000-talet hade högst sjukfrånvaro i hela världen trots att vi är en av världens friskaste befolkningar enligt objektiva, internationella hälsomått.”
I februari 2010 kom en gedigen forskningsrapport av Björn Johnsson ”Kampen om sjukfrånvaron”. Johnsson är fil. doktor i statsvetenskap, lektor i hälsa och samhälle. 30 januari publiceras hans debattartikel i DN.
”Det var inte antalet sjukskrivningar som ökade mellan 1996 och 2002. Flera statistiker har oberoende av varandra räknat ut att närmare 85 procent av sjukfrånvarons ökning berodde på att sjukskrivningsperioderna blev längre – inte på att fler blev sjukskrivna.
Diskussionen om sjukfrånvaron har mer med makt- och intressekamp att göra än med dess faktiska orsaker. Mediernas myter har påverkat flera regeringars agerande. Den nuvarande regeringen har byggt nästan hela sin sjukförsäkringspolitik på felaktiga beslutsunderlag.”
Förlängningarna berodde på att ett mycket välfungerande rehabiliteringssystem havererade under 1990-talets finanskris. 1992 gjorde M-regeringen upp med S om omfattande besparingar. Det ledde till detta bakslag.
Ansvariga beslutsfattare, alla partier, borde självklart läst boken. Efter det går det inte att beskriva bakgrunden som Bengtsson gör. Om det inte innebär så stor prestigeförlust att man säljer sin själ, förstås. Bengtsson har antingen inte läst boken eller så har han det och gjorde inget. Mycket oansvarigt /respektlöst mot svenska folket .
Om Bengtsson läst boken, ansvarat för sina nya kunskaper och inlett ett förändringsarbete, hade han varit en politiskt självständig hjälte även för mig.