Nordisk samekonventioninnebär ett genombrott i svensk samepolitik. Samisk rätt återknyts till folket samerna i stället för – som den är nu – reglerad i rennäringslagen.
Ett 89 årigt orättvist system går i graven och ett nytt tillkommer som i vart fall inte bedöms vara sämre än det som varit.
Samekonvention är en beskrivning på vilka minimirättigheter samer ska tillförsäkras samt minsta möjliga nivå på inflytande och självbestämmande man ska få ha över sina egna rättigheter och möjligheter att bevaka sina intressen.
Rättigheter och självbestämmande är så lågt satta att ytterligare begränsningar skulle förmodligen gå utanför anständighetens ram. Det skulle då bli svårt för de tre nordiska länderna Finland, Norge och Sverige att motivera detta inför världssamfundet.
Samer som folk omfattas av principerna om folkens rätt till självbestämmande, rätt till land, vatten och resurser. Detta är skäl nog för en anslutning till nordisk samekonvention.
Sverige skriver, i sin UPR rapport till FN, 2010, att samer utgör ett folk enligt artikel 1 i de båda MR konventionerna ICCPR och ICESCR och har rätt till självbestämmande men med undantaget av att det inte får tolkas så att det tillåter eller uppmuntrar någon handling som helt eller delvis begränsar den territoriella integriteten eller politiska enheten för suveräna och oberoende stater som uppträder under åtlydnad av principerna om folkens lika rätt och självbestämmande.
Samer borde ha självbestämmande och vara jämbördig förhandlingspart med staten på övriga områden, tycker man, men inte.
Självbestämmandet begränsas till lokala och interna frågor samt uppgifter Sametinget har enligt nationell lagstiftning till skillnad från rennäringslagen som inte har självbestämmande.
I varje land ska det finnas ett Sameting vilket är det högsta samiska organet i landet och företrädare för det samiska folket. Det är bra, för då råder det ingen tvekan om vem som företräder folket samerna.
Konsultationen följer i stort sett Urfolksdeklarationen. Det som skiljer är att Sametingen får konsultationsstatus och ska underrättas när staten påbörjar arbeten med frågor som kan få särskild betydelse som tex. vid lagstiftning, beslut eller andra åtgärder som påverkar samiska förhållande för att eftersträva enighet med eller samtycke från Sametinget innan beslut fattas.
Det är bättre än i rennäringslagen som inte har konsultationsordning.
När konventionen ratificerats och tillämplig lagstiftning anpassats kommer Sametinget få en förstärkt roll. Taktiska tvivel och ifrågasättande av Sametingets enighet faller bort. Sametinget kommer att i alla sammanhang representera ett återförenat samiskt folk.
Folket samernas förhandlingsposition borde bli bättre då det inte är lika enkelt för staten att ignorera och förhala beslut när man har ett folk som motpart.
De samer som är emot konventionen accepterar att staten har suveränitet över en yrkesgrupp av samer via rennäringslagen, vilken i sin tur är grundad på 1928 års Renbeteslag.
Ska detta tolkas så att det är ett förbiseende eller är det ett uttryck för forntid och bakåtsträvan?